libertadjusticia

utomhus iallafall.

min finaste människa ligger i blöja, med napp, med ena armen bakom huvudet, och andra vilandes på bröstet, bredvid mig. han andas tungt och tyst samtidigt, och är bara bäst.

jag saknar honom redan.

han skulle egentligen inte ens vara här idag.

jag skulle lämnat tidigt på dagis för att sen vara ifrån honom i fem förbannade jävla dagar.

men istället var han sjuk igår och inatt, så det blidde inget dagis.

det är blandade känslor.

fantastiskt häng med min pojke, men.

totalångest över allt jag inte kan göra med ett sjukt barn hemma.

jobba. (ja, det det där jobbet som slutat höra av sig, för att jag eller min unge alltid är sjuka när jag kan eller ska jobba, hörde av sig igår. gissa när? jo, när min unge är sjuk. det känns som ett jävligt dåligt skämt ibland. när jag återberättar och inser hur jävla gnälligt det låter, och stört, så är det min jävla verklighet, karma kan suga min kuk. förlåt. men fuck it)

ta mig dit jag ska.

gå till vuxendagiset där de ska lära mig att söka jobb.

jävla idioter. har inte varit där en gång.

sökt miljontals jobb, och varit på arbetsintervju.

jag behöver inte er förnedrande hjälp.

men jag måste ta emot den.

"vi erbjuder dig hjälp, det är obligatoriskt att du närvarar"

tack då. sepebarn.

ja. min bitterhet sipprar ut i detta inlägg.

ibland är det så.

jag betalar inte för mig i kollektivtrafiken av två olika anledningar.

den första. jag har inte råd med deras brutala överpriser.

(samt att jag vet att jag skulle lida än mer av min damp när jag står i 40minusgrader och väntar på buss/pendel

i en timme, pga förseningar, för vinter är vi inte vana vid här på mongoSL, att jag skulle vara än bittrare än NU)

den andra. det är en principsak!

kollektivtrafiken borde vara skattefinansierad.

jag tänker inte dra hela min predikan kring det, för det finns en hel del jävla argument som borde göra att varenda kotte bränner upp (eller ja ja, klipper det) sitt SLkort och börjar hoppa över spärrar eller gå ryggsäck genom de där äckliga rymdstationsdörrarna som klämmer folk.

en utopi kanske. den dagen jag ser en kostymnisse hoppa över spärrarna, och låta en hemlös gå ryggsäck bakom honom, efter att han själv satt en plankastickers vid avläsaren, så kommer jag tro på solidaritet, jämlikhet i sverige och någon form av empati hos äckligt rika människor.

men just det. rika människor, åker inte kollektivt.

och de som gör det, som har bra med pengar, hatar såna som jag, som lever på deras betalda biljett.

hederliga människor betalar för sig har vi JU hört.

skrew you, hederliga människor hjälper varandra, håller andra om ryggen och kämpar för samma villkor.

solidaritet, hört talas om det?

ELLER ÅTMINSTONDE ATT DU TÄNKER PÅ MILJÖN DIN SEDELTUGGANDE IDIOT.

bla bla bla.

jag är arg idag.

jag är faktiskt jättearg idag.

jag är ledsen också.

jag gillar inte mina bittra dagar, för de färgar av sig så starkt.

tårarna rinner liksom, och när jag vaknar upp ur det så känns det bara onödigt.

visst, skiten har kört ihop sig.

jag har svårt att se lösningar, eller ljuset i slutet på någon jävla tunnel.

samtidigt har jag tron att det kommer lösa sig på det ena eller det andra sättet.

men just nu. precis idag. kl 14.05 och någon timme tillbaka har jag bara spytt galla.

befogad jävla galla.

glöm för allt inte det.

igår var det så fint.

jag lagade middag till oss fyra vuxna plus min lilla halva människa.

i storlek, inte plats i hjärtat.

min fina fina fina vän från kph kom till oss och åt, när han är här.

hans närvaro gör mig bara glad, och jag är så glad att min son fick träffa honom.

och mina fina fina, helt hjärtekrossade vän var här i några dagar.

hon behövde kramas med oss, inte var ensam.

mitt hjärta gick sönder bara av att tänka på igen, hur det kan gå.

och jag höll fast i nummer tre på middagen, min älskade kärlek, hårdare.

samtidigt som han höll i min underbara lilla knodd.

dagarna har alltså varit fina.

jag har fina runtomkring mig.

men jag är bara så trött så trött.

jag har börjat få stressmage.

har aldrig haft det förut.

jag har varit så stolt över det.

fan.

ssnd..