ssnd
idag är en ganska bra dag. för att inte säga väldigt.
trots att min son var med sin pappa idag.
så konstiga känslor.
jag vet att mitt beslut är rätt, och jag ångrar det inte.
jag valde min sons och min lycka.
tyvärr kostade det mig att inte få vara med min son varje dag.
det är ett högt pris att betala.
men jag vet att det är rätt.
och när han log när han såg sin pappa, kändes allt bättre.
jag vet att både jag och hans pappa kan erbjuda bättre, om vi inte är med varandra.
han är så vacker min son. så otroligt vacker. jag är så kär i honom!
vilken grej det är. att bli mamma. att få ha en son.
se honom utvecklas.
ibland känns livet orättvist. idag fick jag reda på att en av de människor som jag tycker mest om kommer att förlora sin bror. precis som jag. det gör så sjukt ont. att veta, hur det känns. veta att inga ord är tillräckliga.
men han ville dela med sig, han visste att jag förstod.
men det är så hemskt. jag vill krama bort det onda. jag vill säga att allt blir bra. jag vill ljuga.
fast att jag vet att det inte blir bra. det går längre stunder mellan de värsta stunderna.
men dom kommer. och saknaden, den förändras aldrig.
den gör mer och mer ont faktiskt. stunderna man vill dela med personen man saknar slutar inte att komma.
men jag tänker på er. dig och din familj. för allt vad det är värt..
jag vet att du vill säga det här. det ville jag. men jag gjorde det också.
jävlakukhelvetesfitthorjävlalivbajspenis.
man får vara arg. man får vara så jävla arg. det är okej. man får sörja precis som man vill.
alla hanterar sin kris olika. men var inte hämmad. för det kommer förr eller senare ändå.
kram.
idag träffade jag honom igen. storebror, du vet han?
han är din vän. jag vet.
han har berättat hur ni träffades och hur ni fann varandra direkt.
du vet ju säkert allt redan.
men jag gillade honom också från första gången.
jag var liten. eller ja, inte så liten.
och vi har ju haft kontakt alltjämt sen dess.
han har alltid funnits vid mig, i min telefon eller min dator, närhelst jag behövt eller velat.
nu har vi träffats en del gånger, tyvärr i samband med din bortgång.
men det gjorde att vi mindes hur det var.
och vi har träffats mer.
han är fin, klok och han får mig att skratta.
galet dock, att veta att jag inte vill ha någonting seriöst.
och att det var i samband med detta..
jag är rädd för relationer.
det skadar människor.
jag vill växa, göra min grej.
ta hand om min son, studera, träffa mina vänner, söta pojkar ibland, växa som person, bli trygg i mig själv och uppnå de saker som jag vill för mig och min pojke. bra saker.
jag har inte tid att bli kär, eller påverkad eller anpassa mig.
jag kan träffa pojkar som gör mig glad, som får mig att tänka fina saker, som får mig att känna mig fin.
men det stannar där.
nu är en av dom, din vän.
jag hoppas det är lugnt. jag tror det. vi pratar om dig ibland.
vi saknar dig. som vanligt.
någon dag kommer jag bli kär igen. våga hoppas igen. men jag har inte samma syn på relationer längre.
alls.
jag tror inte att man kan göra varandra hela.
jag tror man måste vara hel, för att ha någonting att ge.
sen bara vara bra för varandra, inte beroende av varandra på ett tokigt sätt.
vet inte hur jag ska förklara.
men jag tror man måste ha gått en hel del steg på egen hand för att ha någonting värdefullt att erbjuda.
och för att ha insett sitt eget värde.
där någonstans är jag nu.
och vill inte förblindas på vägen.
jag vill bara ha kramar då och då.
men bara det.
det är fint att kunna träffa någon för promenader och kaffe.
för skratt och för kramar.
någon som doftar gott, ler fint och är fin att se på.
det var längesen jag kände såhär- och ändå är jag inte korkad denna gång.
eller dessa gånger.
ssnd.
trots att min son var med sin pappa idag.
så konstiga känslor.
jag vet att mitt beslut är rätt, och jag ångrar det inte.
jag valde min sons och min lycka.
tyvärr kostade det mig att inte få vara med min son varje dag.
det är ett högt pris att betala.
men jag vet att det är rätt.
och när han log när han såg sin pappa, kändes allt bättre.
jag vet att både jag och hans pappa kan erbjuda bättre, om vi inte är med varandra.
han är så vacker min son. så otroligt vacker. jag är så kär i honom!
vilken grej det är. att bli mamma. att få ha en son.
se honom utvecklas.
ibland känns livet orättvist. idag fick jag reda på att en av de människor som jag tycker mest om kommer att förlora sin bror. precis som jag. det gör så sjukt ont. att veta, hur det känns. veta att inga ord är tillräckliga.
men han ville dela med sig, han visste att jag förstod.
men det är så hemskt. jag vill krama bort det onda. jag vill säga att allt blir bra. jag vill ljuga.
fast att jag vet att det inte blir bra. det går längre stunder mellan de värsta stunderna.
men dom kommer. och saknaden, den förändras aldrig.
den gör mer och mer ont faktiskt. stunderna man vill dela med personen man saknar slutar inte att komma.
men jag tänker på er. dig och din familj. för allt vad det är värt..
jag vet att du vill säga det här. det ville jag. men jag gjorde det också.
jävlakukhelvetesfitthorjävlalivbajspenis.
man får vara arg. man får vara så jävla arg. det är okej. man får sörja precis som man vill.
alla hanterar sin kris olika. men var inte hämmad. för det kommer förr eller senare ändå.
kram.
idag träffade jag honom igen. storebror, du vet han?
han är din vän. jag vet.
han har berättat hur ni träffades och hur ni fann varandra direkt.
du vet ju säkert allt redan.
men jag gillade honom också från första gången.
jag var liten. eller ja, inte så liten.
och vi har ju haft kontakt alltjämt sen dess.
han har alltid funnits vid mig, i min telefon eller min dator, närhelst jag behövt eller velat.
nu har vi träffats en del gånger, tyvärr i samband med din bortgång.
men det gjorde att vi mindes hur det var.
och vi har träffats mer.
han är fin, klok och han får mig att skratta.
galet dock, att veta att jag inte vill ha någonting seriöst.
och att det var i samband med detta..
jag är rädd för relationer.
det skadar människor.
jag vill växa, göra min grej.
ta hand om min son, studera, träffa mina vänner, söta pojkar ibland, växa som person, bli trygg i mig själv och uppnå de saker som jag vill för mig och min pojke. bra saker.
jag har inte tid att bli kär, eller påverkad eller anpassa mig.
jag kan träffa pojkar som gör mig glad, som får mig att tänka fina saker, som får mig att känna mig fin.
men det stannar där.
nu är en av dom, din vän.
jag hoppas det är lugnt. jag tror det. vi pratar om dig ibland.
vi saknar dig. som vanligt.
någon dag kommer jag bli kär igen. våga hoppas igen. men jag har inte samma syn på relationer längre.
alls.
jag tror inte att man kan göra varandra hela.
jag tror man måste vara hel, för att ha någonting att ge.
sen bara vara bra för varandra, inte beroende av varandra på ett tokigt sätt.
vet inte hur jag ska förklara.
men jag tror man måste ha gått en hel del steg på egen hand för att ha någonting värdefullt att erbjuda.
och för att ha insett sitt eget värde.
där någonstans är jag nu.
och vill inte förblindas på vägen.
jag vill bara ha kramar då och då.
men bara det.
det är fint att kunna träffa någon för promenader och kaffe.
för skratt och för kramar.
någon som doftar gott, ler fint och är fin att se på.
det var längesen jag kände såhär- och ändå är jag inte korkad denna gång.
eller dessa gånger.
ssnd.
