libertadjusticia

uppdatering har uteblivit.

ledsen för det.

mest för min egen skull, faktiskt.

jag önskar jag ville sabba mitt forum med glada gubbar, flirt gubbar (skiter i hur det stavas) och ledsna gubbar.

det hade varit en blinkgubbe med då, efter faktiskt.

jag har varit i sommaren.

därför jag inte skrivit.

jag har också varit i den riktigt svenska sommaren.

fast trots regndagar, och faktiskt lust och tid för att skriva, har jag valt bort det.

jag har inte. pallat.

jag har varit på semester.

riktig semester.

då dagarna bara är fyllda av jävla underbart välbehag och tid.

han frågade mig en måndag om vi skulle ta oss norrut.

på tisdagen hyrde vi bilen.

på onsdagen åkte vi.

packade in det viktigaste, lillen och oss.

samt en hel del packning.

jag vill go hippie on you, men jag tänker inte göra det.

jag inser att jag egentligen inte kan göra den här grejen nu.

jag är stressad.

jag vill berätta om allt som hänt den senaste tiden, men jag hittar inte lugnet.

en massa bra saker har hänt, och händer.

den största är att min älskling äntligen ligger och sover i min säng.

han har blivit lång. eller längre.

hans överarm är lika lång som min handflata, och han känns liten.

sen somnade han på mitt bröst, och hans ben och armar räcker så långt..

det är en klyscha.

men en jävla dag, då kommer han växa om mig.

det är inte så svårt förvisso, jag är ingen dvärg, men jag är fan inte lång.

och det kära vänner, känns helt sjukt.

han kan säga så mycket saker, och jag fascineras av varenda en.

det är kris på jobbet. ja, jag har fått ett sådant.

jag trivs, massvis.

det ger mig en massa möjligheter och det är fast.

men det stressar sönder mig.

jag kanske måste vänja mig bara.

men idag var lillens första dag sen i maj ungefär.

två av hans pedagoger har slutat.

han sov 20 min idag.

han matvägrade. (haha, han är kul, men ssch)

det är inte kul ATT han matvägrade, utan HUR han gjorde det.

okej.

han har dessutom hosta, är lite snorig och har ett "infekterat sår" på armen, enligt hans pappa och en läkare.

men jag ser att det är svinkoppor.

igen.

jag hittar ingen schysst lösning på problemet, då alla är psykosjävlairriterande.

men jag kommer välja någonting.

ibland räcker jag inte till bara.

inte överallt.

jag får en smått underlig start på jobbet, mindre pengar nästa månad (knas), och liten måste börja om när han frisknat till igen.

ibland, väldigt ofta ibland, känns det mesta som om DET jävligt medvetet tar en i röven. allt alltså.

trots en massa argt gnäll, så är jag lycklig. glöm inte det.

kärleken är och tar körkort i femtitvå år till (ungefär två veckor, lite mer..)

och jag kastar ännu mer på fan-vad-han-är-värdefull-högen, i hans frånvaro också.

det fina med det är alltså, att han får körkort!

lycka är också, att få vara med sjuklingen, även om han är en sjukling.

håll fucking tummar och tår för att jag varken blir förkyld, hostig, snorig, svinkoppig, och att det som kliar i huvudet bara är en jävla inbillning efter att fått höra att det går löss på mitt jobb, och jag tänkte på det precis.

bra. ssnd.