libertadjusticia

det är som vanligt intensivt och jävligt mycket. bra och dåligt.

min son, wow. vilken unge, jag är helt jävla upp över öronen kär i honom.

han har på riktigt humor, och han är på riktigt smart. jag struntar i att alla föräldrar säger så.

för min unge är på riktigt fett söt, och det är sjukt sällan jag känner att han inte är sötast i rummet.

man blir störd som morsa också. eller förälder. orka vara pk hela tiden.

vad har hänt? förutom att jag börjat skolan och lyckats köpa fel jävla bok, som jag väntade på i en vecka.

och att jag lyckats skriva upp mig på den enda kursen i hela skolan som inte är på distans.

att jag inte KLARAR av internationell ekonomi utan att somna.

ja, skolpeppen är låg och det finns väääldigt fååå roligare prylar att hitta på.

jag blandar ihop dagarna och inser att det vore väldigt bra att skriva oftare.

igår fick jag fantastisk hjälp av fantastisk vän. hon tog min son under uppropet, de gick till simhallen och han fick banan och smaka glass. han fick titta på fina fiskar och han hade varit supernöjd. de är så fina dessa två. min son och min vän.

jag är i en period av uppvaknanden hela tiden. inte bara fina heller, utan råläskiga, som får mig att tappa hoppet om mänskligheten. saker och ting är som dom är för att folk är helt, blinda. oförmögna. jag orkar inte gå in på den linjen nu. men jag är mörkrädd på riktigt.

och där pratade jag om det stora hela. ska vi bryta ner det lite, så måste jag tyvärr säga detta. det här är min blogg och mina tankar och passar det inte, så fuck of. jag är förbannad. jag är trött på att vara den som vänder min kappa efter dina jävla fläskvindar. jag är trött på att bli manipulerad och psykad av dig för att jag försöker hålla god stämning mellan oss för vår sons skull. allting kan och kommer inte vara på dina villkor, och jag har rätt.

det vet jag. det handlar inte ens om att ha rätt eller fel. jag gör rätt. jag gör allt och lite till för min son och det kan du inte förneka. jag kliar hans rygg tills han somnar och han är trygg hos mig. jag sätter hans bästa i fokus jämt, och jag kan säga att jag gör mitt bästa, det syns och det är fan fett bra också.

jag kommer inte ljuga, det är svårt. det är fruktansvärt svårt att försöka svälja sin stolthet och samarbeta med en person som är svår, kommer alltid vara svår och har alltid varit svår. skillnaden nu är att jag inte är ett uns, lite eller pytte kär. jag känner inte hat. jag känner ingenting. och fortfarande kan jag få mail, om hopp. jag. vill. inte.

detta blev ett väldigt långt inlägg om dig. om du. om det. palla.

jag är iallafall glad över alla människor jag har i mitt liv just nu.

han, hon, han, han, han, hon, hon, hon, hon, han, han, han, hon.

och många fler. de lyfter upp mig och bär mig när jag behöver bäras. de kramar mig när jag behöver kramar. de får mig att skratta när jag behöver skratta. de låter mig gråta när jag behöver gråta. de lyssnar, förstår och finns där. de hjälper mig att orka hela jävla tiden.

jag får sova nära vem jag vill och när jag vill. det är livskvalitet.

för mig.

och jag är fortfarande kär. är inte det väldigt roligt? jag är förundrad över det själv. att vi är så sunda också.

finns så mycket jag inte klarar av med den typiska par-relationen.

jag skulle kunna skriva i en evighet om hur knas det är när det är knas. men jag väljer att berätta om mitt fina istället.

jag känner att vi växer igen. igår gick det inte att ses. inte idag heller. vi skulle, men det blev inte.

imorgon går inte heller. kanske söndag. det var inte så längesen vi sågs, men jag har känt lite abstinens. har löst det på bra vis. och det var en utmaning som jag klarade av utan några märkbara men. mycket stolt över mig själv att jag på riktigt kan vara kär utan att hamna i någonting destruktivt.

och igår, när jag var med han favoritvän, så ringer han. finaste samtalet någonsin tror jag.

hej. jag är påväg hem. det var inte längesen, men det känns längesen. jag går och ska möta upp vänner, och jag inser och känner i hjärtat att jag saknar dig. jag har blivit bortskämd med fina du, och jag saknar hela du. kan vi inte försöka ses imorgon? jag vill kramas.

jag har känt exakt samma men inte känt, ett, något behov att berätta det, jag kan visa istället. två, inte vågat. tre, töntigt lix.

men nu sa jag spegel. jag försökte vara lite cool också och säga att det kanske är bra att vi inte vänjer oss allt för mycket. då fick jag bara sagt, tönt, till mig. tur att vi förstår varandra. eller tur. det är helt jävla brilljant.

nu orkar jag inte skriva mer. mina ögonlock är tunga, mina böcker kallar, men jag stoppar i bomull.

fyfan vad jag kommer ångra det imorgon!

ssnd.

inte att reko. det var inte reko.

men det funkade, det var höst-mode i luften och i sängen, jag hade heller inget val.

hela min resa hem på över en timme, pga förseningar och idioter var helt sinnesjuk.

jag har nog aldrig flippat så mycket på främlingar, och inte ångrat mig efteråt.

lite så, jo, det kanske var lite för mycket, så i nästa sekund tänker jag, nej, fan i helvete heller. hon förtjänade allt jag sa och egentligen lite till. jag kan. ALDRIG. hålla käften. Jo, det kan jag, men det gick inte idag.

stressade arslet av mig, för att sen ändå få vänta på försenad son. eller hans padda var sen.

jag vet inte. mina dagar sen i fredags har varit suddiga och väldigt väldigt svåra. och väldigt sjukt fina.

det har varit så blandat att jag befinner mig i en väldigt förvirrad och överväldigande dimma.

fredags var sorg, sårbarhet, ångest och ilska. lördag var förnekelse och en fantastisk fest med fantastiska människor och händelser. där kände jag hur rik jag var.

söndag var bakis och lycka över konsumtion av materiella ting, som en äppelgrön adidas som jag älskar.

ja, älskar. på ett töntigt prylvis, jag vet.

och söndag var också helt fantastisk. jag svalde min stolthet, och utmanade mig själv. jag satte ner foten, och lyfte den också, på mina villkor. det var nog det bästa jag kunde göra. jag kunde inte låta ett väldigt stort, men i jämförelse litet misstag, förstöra det fina som vi ändå faktiskt har. skiter i vad ni säger, vi är inte vi. vi är jag och du, men det funkar lika bra ändå. och trots rädslor och nojjor och ångest över annat, och rädsla över förändringar som kunde få mig att sakna det fina, de suddades bort av en äkta kram och riktigt äkta ord. så det mesta gör ingenting, det gnager. men inte tillräckligt för att gå.

måndag var en av mina mest produktiva dagar, då jag studerade(på riktigt!), mötte fina vännen, tog mig hem, sålde grejer, duschade, gjorde mig i ordning, mötte upp två andra fina vänner, styrde balkong, och sen spenderade kväll och natt på bästa sätt med en så fin fin fin.

jag kan inte låta bli att dessutom åka runt på mina egna gator och svälja kräkningar hela tiden över hur fan det ser ut överallt. idiotplakat från idioter överallt. "utan Mr.Myagi, ingen Daniel-san"

vad fan folkpartist jävel? om du är Mr.Myagi, är vi då Daniel-san och ska vaxa din jävla biljävel?

eller hur menar du?

för jag kommer repa din bil, tjuvkoppla den och glida slut på bensinen för att sen spränga den. det ska jag.

mhm.

jag vill bara rösta NEJ. kan man? jag kan vad fan jag vill. nu ska jag sluta dampa på riktigt och sova.

imorgon kommer allt kännas bättre. jag tror det.

jag saknar en massa folk. det suger.

ssnd.

jag har stoppat i mig en macka, en banan, yoghurt(fan vad fult ord det är) och en energidryck.

helt nyupptäckt fenomen det där. fick en av en god, numer någon som introducerat mig för knark, vän.

och det här är helt stört. kaffe, släng dig i väggen.

fyfan. det räckte inte med snus, cigg och kaffe. nej, nu är det energidryck också.

men jag ska sluta. jag ska. men jag är helt sepe nu. jag får hjälp av en god kamrat att styra min dator.

jag tror bestämt och envist att jag har virus. han tror inte det. jag hittade inte ens menyn. okej.

fuck it. jag tog energidrycken för att palla skriva, ett, ett mail till min sons padda. jag menar pappa.

sen, två, skulle jag skriva ett tal till min syster och hennes man, pappan till mina vackra syskonbarn, och min klippa och vän. tre, jag skulle ge det en god chans att plugga lite.

även fast jag tänkte mest att jag skulle gå upp innan sonen imorgon, kicka en dryck och plugga innan han vaknade.

vad har jag gjort? INGENTING. jag har chattat och lagat min dator. eller inte jag. jag har fått hilfen.

ätit och dampat. jag försökte skriva talet.

jag har en massa ideér i huvudet, men det låter bara fett cheezy när jag skriver. jag ska, jag lovar syster, men jag är fett nervös, på riktigt.

jag har fått finbesök från norr idag och det var sjukt mysigt. jag pratade med bebis i magen.

låtsas som om vi ses imorgon för annars gör det för ont. tiden var för knapp.

idag har jag connectat med min son på ett sätt som aldrig förr. jag skrattade så otroligt mycket. och vi gjorde det ihop. han kiknade ihop och jag grät typ av skratt. han är så härlig.

det absolut sjukt roliga var att jag ställde först hans sko på mitt huvud och blev rädd/överraskad när den ramlade ner framför mig (jag blev inte det på riktigt, alltså..) och han skrattade så han ramlade ihop.

sen var det hans tur. jag ställde den på hans huvud och han gjorde samma tillbaka. tittade åt ett annat håll, och sen låtsades han bli sjukt överraskad av att den ramlade ner, fast han vinklade huvudet.

detta höll vi på med i säkert 20 minuter, och det slutade inte vara roligt. han sprattlade med benen och skrek smått också, vilket han tycka var superkul. att skallas är också roligt. tycker han. sen, när han lekt färdigt, som han själv tyckte, kröp han fram, tog sina små händer mot mina kinder och lutade sig mot mig.

mammajag smälte. han är mitt bästa.

nyss erkände jag dessutom för mig själv att jag saknar. fast jag saknar faktiskt flera, så det är lugnt.

men honom mest. nördigt. skiter i.

men, jag saknar syster och syskonbarn. imorgon blire dejt. just det fan, låtar. ååh, jag har tusen saker att göra.

hejdå bloggen.

ssnd.

fin, med syster. den finaste systern. den enda och bästaste systern.

jag är sjukt hungrig och trött, det enda jag kan tänka på är just det.

och att jag haft en så fin vän här på besök. hon är så skön, hon känns som en vän som jag känt sen barnsben, fast jag träffade henne första gången på midsommarafton. jag såg henne, hon var så fin och utstrålade bra saker.

sen att hon kunde min favoritrad ur den låten med aesop rock, gjorde henne till någonting annat.

vi battlade sådär smånördigt fast ändå äkta, och jag fastnade.

vad har jag mer gjort? städat. massvis. iförrgår var jag med honom. det var galet, någonting nytt har hänt.

det utvecklas hela tiden och jag undrar hur?

jag undrar hur jag kan vara kär, och ändå inte ha ont? kärlek utan smärta.

jag är kär utan trubbel. first time. hands down. coolt som ingenting annat.

jag vaknade, studerade, var på blockad för att sen hämta min son. jag blev inte gripen, det var lugnt.

fast att polisen betedde sig som de grisar de är.

hämtade min son, och det tog inte någon längre stund innan han klev in med sina skitiga arbetarbyxor, crashade min dusch, lånade mina adidasbyxor och lagade mat.

vi gick till macken mitt i natten ( okej, klockan var halv nio, men jag saknar min bror och han säger så i sin låt)

och det var fint.

jag saknar min bror sjukt mycket. någonting har hänt där också. gosedjurspingvinen jag fick, som var hans, har fått ny innebörd i min sons liv. han har aldrig uppmärksammat en endaste mjukisgrej. han har många.

en björn, en panda, en pingvin, någon töntig elefant, en jättestor fin ko.

men han bryr sig inte om dom. eller brydde sig inte om.

det första han gjorde imorse var att krypa till sin leksakslåda, ta fram pingvinen, krama den, la den på golvet för att sedan pussa på hans näbb. det var stört att se, och jag fällde tårar.

kalla mig fånig, men jag skulle bli lyckligast på jorden om den blev hans favorit.

det ger mig lite av dig tillbaka bror.

jag behöver dig ibland. ganska ofta faktiskt. du är så sjukt långt borta, hela jävla tiden.

och det är oföränderligt. jag kan inte göra ett jävla skit.

det spelar ingen roll hur mycket jag gråter i duschen. eller hur gärna jag vill krama dig.

eller hur vacker jag tycker att du är. på jävla kort jävlar.

snart, om något år bara kommer jag vara lika gammal som du var, och jag kommer bli äldre än dig.

så skulle det ju fan inte vara.

storebror kan inte bli lillebror.

storebror ska inte bli lillebror.

idag när jag köpte en rosa jävla klocka, som förövrigt är tung, har lampa och larm, tom stoppur, så blev min tatuering uppmärksammad.

jag blir lika besvärad, spak och stolt varje gång.

jag vet inte vad jag ska säga. jag vet inte vad jag borde säga.

jag vet inte vad jag vill säga.

jag säger oftast tack så mycket.

åt att den är fin.

åt att de beklagar.

tack, så mycket.

tack, så mycket.

tänk om jag kunde ändra den till verklighet. jag skulle retuschera bort 1984-2008 och ändra till 1984-för alltid.

"jag är din storebror, för alltid" som ditt mail. som jag läser. om och om igen.

jag skulle göra en miljon blommor, och fylla i dom i dina vackra färger. tom gråvita, för dina gråvita hårs-skull.

för du skulle bli gammal. och jag skulle dö först. eller exakt samtidigt, så vi båda slapp.

kan vi inte få slippa bara?

definitivt suger. definitivt är just det. hårt.

förutom detta så mår jag bra. jag saknar mina syskonbarn. de blir större. de är fantastiska.

jag ska skriva ner några låtar till min systers fest. som kommer bli fett. jag ska kuka ur totalt (bli inte rädd syster, jag ska göra det med stil, som vanligt!) dansa i mina nya röda sneakers och vara så snygg.

och jag ska hålla tal fyllt med kärlek. och jag kommer grina, med kärlek. och jag kommer ha ett glas vin i handen.

bara så det går lättare.

nu ska jag äta en smörgås. en smör-gås. eller en macka och somna in till ljudet av min sons snarkningar.

idag är jag själv. men inte ensam.

natti. ssnd.

intensiv period. och en tråkig sådan också.

jävla skit.

fast det är klart, jag har haft det bra också.

mina bästa stunder är med min son.

idag när jag var nära bristningspunkten, gråt i hals, ångest i hjärta, stress i mage och bara ont i huvudet.

då vaknade han också. jag har alltså inte lyckats få någonting gjort i skolan, nästan, men jag hade börjat tycka det var intressant, kommit in i en flow, lyckats stänga ner den där jävla ansiktsboken och öppna en verklig internationell ekonomi-bok. då hör jag honom gny bakom mitt oljudisolerade draperi.

jag blev tyngre i mig själv, och tänkte, åh-fucking-nej.

men så fort jag drog undan draperiet, och den absolut finaste sötaste bebis jag sett står där, med sömniga ögon, napp i munnen och ruffsigt hår, då kan man bara inte känna någon sorg i hjärtat.

jag smälte.

och när han såg mig genom sina dimmiga trötta, uppgnuggade ögon, och log så nappen ramlade ur, och hans små tändisar visade sig så kom det en tår. han är så jävla vacker min pojke.

finns ingenting i världen som kan ge mig den livsglädje som han gör.

så, vi hängde.

jag har aldrig varit så produktiv i hela mitt liv förut som nu, och det har med mina studier att göra.

kommer på alla andra saker i världen som finns att göra.

att glo på tv har jag för dåligt samvete för att göra.

egentligen blogga också, men det kan jag knappt låta bli.

att inte svara i lur är jag för snäll för att göra.

jag borde isolera mig från omvärlden.

men det finns ju så jävla mycket roligt att göra.

nu har jag iallafall rensat ur hela min garderob, även byråer.

lagt ut allt på tradera.

även skor. det var svårast.. men jag behöver pengarna och jag använder fan aldrig dessa prylar jag säljer iväg.

jag kan unna mig någonting fint med det jag tjänar in. ha-ha.

jag har också tagit tummen ur och lagt ut de möbler och saker jag tänkt sälja länge länge.

jag la ut grejerna för två minuter sen (möblerna då), fick direkt en köpare.

han hämtar dom på tisdag. galet fort. oj vad tråkigt inlägg.

jag har också framkallat bilder och drömt mig bort i hur det skulle vara att flytta härifrån.

dröm vidare tjejen. du blir kvar här ett tag till.

igår hade jag värsta finbesöket. han är verkligen en fin vän han den där.

känt varandra så länge att det värmer hjärtat att bara ha honom kvar.

han hjälpte mig att läsa av alla lappar på alla mina kläder som skulle säljas.

han köpte med godis, bröd och mjölk och vi drack kaffe tills vi inte orkade längre.

vi fick varandra att skratta och jag önskar att han bara kunde slå sig fri från den destruktiva relation han befinner sig i, stå utanför min dörr med sina väskor och bara, bo här.

vi skulle dra på svartklubb och dansa hela natten, och jag skulle alltid ha nattbuss-sällskap.

och någon som kokade kaffe åt mig på morgonen när jag hatar det mesta. utom min son. duh.

fast han är ju inte så bra på detta med att styra saker åt mig.

vet ni?

jag raderade precis det absolut pinsammaste jag skrivit någonsin i någon blogg i världshistorien.

mystiskt att skriva ut det.

men jag hade inte kunnat stå för det.

jag börjar om.

jag tappade tråden helt. tråden var inte ens röd. den var rosabubblig med vissa inlägg av bajsbrunfärg.

för så känns saker och ting ibland.

jag är mest lycklig, men ibland blir jag trött. idag var en sån dag.

nästan hela tiden iallafall.

häromdagen pratade jag med min saknade vän från norr. hon med bebis i magen. hon med lillebror i annat land.

jag ville bara säga det vännen. att jag tänker på dig för det också. jag pratade med lillebror idag, imorse.

han bad mig att hålla ett öga på dig åt honom. jag lovade det.

han sa också att du är saknad. också att han är lycklig där, och han behövde åka.

han sa att han skulle göra oss stolta. som om han behövde! eller hur?

jag vet att du och jag är stolta över att han bara är där. eller hur?

men jag förstår din sorg finaste. han kommer hem snart.

(jag försöker låtsas som om dessa ord hjälper, jag vet att dom inte gör det. men kan inte jag bara få krama om dig och ljuga lite och säga att det blir bra alldeles strax, om en liten millisekund? i helgen får jag krama på dig iallafall, en minut minst)

och okej. jag är fortfarande kär. han fyllde år igår. jag kunde inte vara där. det gjorde ingenting. jag messade vid tolvslaget, skrev så fint som jag förmådde, och jag visste precis exakt var han var. där jag ska vara imorgon. utanför berns. och imorgon ska jag studera. och jag ska göra det bra. för jag kan. och när jag gjort det klart, då ska jag vara en aktivistjävel ala hejdukar-stil, och hänga med min finaste nyfunna vän, och sen ska jag sammanstråla med han den där grönbrunögdajäveln och bara, absolut bara ligga bredvid och ha en paus. en lång paus. jag behöver den.

och jag har så mycket inbokat. men den viktigaste, den absolut viktigaste är den jag bestämde idag.

i september åker jag till malmö. jag skiter i. jag går dit om det krävs. jag ska dit och jag ska njuta av min vistelse där innan vintern tar över min drömhemstad. den resan ska komplettera min sommar år 2010.

för den här sommaren har varit den bästa sommaren jag haft. jag kommer alltid minnas denna sommar.

det är frihetens sommar. sommaren då jag blev fri.

då jag startade en blogg som heter friheträttvisa. då jag blev fri, fast jag var mamma.

den första sommaren som mamma och den friaste sommaren någonsin.

då jag åkt flotte och cyklat fort.

då jag dansat uppe på klippor.

då jag känt mig lika fri som de som svingar sig från västerbron.

då jag nakenbadat med fria kamrater.

då jag spelat nattbasket och vandrat i tunnlar.

då jag sprungit från böter.

då jag legat vaken hela nätter med precis vem fan jag vill.

listan kan göras lång. men rubriken till denna sommar är fucking frihet.

och jag ska vara fri på möllan. jag ska vara fri vid havet.

och nu tog min poetiska jävla frihet slut för jag ska öppna min bokjävel.

så var det med det.

ssnd.

vilken tidsepok.

det står blankt till i huvudet, eller i ordformuleringar, men tankarna flödar. som.vanligt.

den första tanken jag ska skriva ner, och försöka förmedla är min stolthet för min storasyster.

i dubbelbemärkelse. hon är inte bara äldre än mig.

hon är stor. hon är fantastiskt stor. i kärlek, i tankar, i storhet helt enkelt.

jag är så sjukt stolt över dig. jag är sjukt stolt över henne.

hon är inget jävla offer.

vi pratade om det igår. inte just hon och jag. men i sällskapet jag var i.

vilket senare roligt nog gick att förknippa en riktig händelse till, som min syster upplevde.

vi pratade om konflikten vid berns. att man nu inte får göra en blockad där längre.

att polisens skäl till det, är att citypolisen blir överbelastade.

MEN VAFAN.

skicka inte dit era resurser till att börja med.

det visar ju bara vilket skämt och vilket hån själva polisstyrkans "slogan" att de finns för folket bara bevisar.

arbetarrörelsen gör en riktig rörelse, står upp för orättvisor. men nej.

då ska mängden, antalet personer som FÅR göra det(också iförda i blockadvästar, det är a-ok) begränsas.

är det 2-3 personer, så är det lugnt. yttrandefriheten ska ju inte besudlas. vilka.jävla.idioter.

men!

visar sig fler, alltså fler personer som faktiskt står upp för andra människors välstånd, typ 7-8st, då anses det vara en särskild händelse, som det måste kallas in fler poliser för, och de som står där då, ska föras bort från platsen.

med andra ord, gripas.

var inte där från början snutar. ni behövs inte. inte där.

okej. sammanfattningsvis. samtalet ledde vidare till "offer"

att vi, arbetare, vanliga knegarjävlar ska sluta vara offer.

ex 1. kungen kommer inte lämna ifrån sig sin välbärgade position.

han trivs ju där, han lever det nice.

det är vi, folket som måste ta makten. eller ja, makten och makten. men ni fattar.

man kan tyvärr inte peppa folk på samma vis som jag behöver bli peppad. alla funkar inte så.

du kan inte starta en organisation och gå ut till folk och säga.

idioter! vakna upp. käftsmäll för i helvete. ser ni inte? ser ni inte vad som sker?

ni blir knullade i röven och ni bara tar det, sen känner ni er precis så, raped, utnyttjade av ett samhälle som är gjort för dig att växa och frodas i. organize, dont mourne!

gör det till ditt hem. gå inte emot dina känslor, dina principer, din värdighet och din självrespekt och slå ut!

jag hade inte haft de tankar och insikter jag har nu om ingen hade faceslapat mig och sagt, vakna för i helvete!

du kan inte tänka såhär om: genus, världspolitik, slumpen, stöld, monarki, revolution osv osv.

såhär ser det ut i världen, förändras, tänk.

män om kvinnor. feminism.

I-land och U-land. utnyttjan.

därför gör man en stolhetsgrej av det istället. vi är arbetare, vi ska väcka folk, som blir utnyttjade, som är på ett pissjobb och blir offer för ett samhälle som de inte trivs i.

de gånger jag känt mig som ett offer, så har jag valt det.

när jag har känt mig liten har jag blivit trampad på av en "storhet" en chef, en manipulativ man/mamma/lärare.

vilket som.

och de gånger jag har slutat känna mig som ett offer, är när jag har VALT att säga ifrån.

hit men inte längre för i fucking helvete.

när jag fick min chef, när jag var 18år gammal och en färskingsommarvikare på ett pissjobb, att be om ursäkt för hur hon behandlat, tilltalat och bemött mig.

när jag fick henne att tänka om.

när jag fick min gynekolog att tänka till.

nej tanten, jag tycker inte per automatik att det är nice att bli grävd i fittan bara för att jag fött barn. jag hade inte direkt något val när värkarna satte igång.

visst, det skrattades, men jag planterade ett jävla frö.

hon kanske aldrig någonsin säger så igen, och då är jag nöjd.

och nej tant gynekolog, jag vet inte vad som anses vara många sexpartners.

och nej, jag är inte tillsammans med min sons pappa.

och ja, jag har haft dumt idiotiskt oskyddad sex med flera olika män, ge mig en undersökning för fan.

men. jag är inte en milisekund sämre för det.

och nej din jävla idiot, det är inte okej att komma fram till oss och fråga om vi är pridemänniskor, för du tror vi är sköna och vill hänga.

det här är min stad, det här är mina flator och vi är per automatik inte sugna att snacka fittslickning och parad med dig bara för att du är openminded. tänk till, vi är människor, inte en jävla cirkus.

jag slapar folk till medvetande ofta, och jag gör det på ett sätt som fungerar. jag är inte otrevlig. det kanske framstår så nu. men min ordförråd är stort, jag kan uttrycka på mig ett sätt som gör att folk får sig små bitchslaps, men inte riktigt hajar det förrän efteråt, när de märker, fan, skön tjej, bra flow, och hon lärde mig en läxa.

jag har inte alls höga tankar om mig själv. haha.

vafan, varför vara någon annan när jag själv är så skön, när jag själv är så skön (låt)

men jag tror på mig själv. jag tror på förändring, och trots allt skit, så tror jag på människans förmåga. inte allas.

men mångas.

och nej din jävla idiot, jag förstår inte vad du menar med din fråga om jag är lesbisk.

jag undrar vad du får ut av att veta hurvida jag gör, suger kuk eller slickar fitta.

hjälper det dig i din vardag? på vilket vis? förstärker jag dina fördomar?

en färgglad tjej med kort hår och ett knogjärn runt halsen med snus och schyssta sneakers, är jag flata då?

och om jag nu är det, och?

jag vill inte ens prata med dig, du kom fram till mig.

och jag skiter väl i om du tycker jag är fett snygg och söt, och att det är synd att jag är flata.

för jag skulle inte ta i dig ens med pincett din retard.

och tre dagar efteråt såg du mig bli kysst av en solbränd man med bar överkropp, så du höll på ramla av cykeln.

en starkare wakeup-slap än den jag gav dig innan, men fett skön. eller hur?

min röda tråd är röd, men väldigt lång förövrigt. recall, det är om att vara ett offer.

min syster iallafall. hon vägrade vara ett offer i ett rum fullt med kvinnor och tre män, som per automatik skulle bestämma, för de hade penis. fötts med det. woho.

hon stod upp för sig själv och många andra, inte ens mot männen, utan mot en kvinna som behövde en slap in the face. hon gav den, min syster gav den, på ett sätt som jag vet var underbart. jag hade velat vara där.

jag har bara läst om den på hennes fantastiska blogg, och jag är stolt över dig syster.

SOM. FAN. stora bokstäver, det förtjänade du. annars brukar jag dom inte som man ska.

nu har jag skrivit mer än vad jag tänker att folk orkar läsa eller kommentera. men det gör ingenting.

vägra vara ett jävla offer, så kommer du och människor runt omkring dig blomma och frodas och vara helt sjukt vackert färgglada.

och ja, jag är fortfarande kär. men inte sådär tönting nördigt kär. utan bara välmående kär.

jag planerar att stanna där.

var i min sons blivande förskola idag. den var för honom. den var anpassad efter honom och mig.

jag är nöjd som fan, och jag känner mig trygg och bekväm i det.

nu ska jag plugga var tanken, jag ska fixa mackor, kaffe och köra.

igår fick jag ingenting gjort. nästan. det jag minns av ett helt kapitel är det jag högläste för mannen med de grönbruna ögonen. inte för att det var intressant, utan för att vi skrattade ihop.

effektivt? vet inte. kan inte förlita mina studier på att han finns där. även om det var väldigt mycket trevligare.

mitt hem är också fint, skönt att komma hem. snart kommer min lilla hem och då, då ska jag pussas med en renare kärlek.

ssnd..

men jag bestämde mig för att blogga, och skryta lite faktiskt.

jag är mäkta imponerad av min egna förmåga.

har suttit i telefonköer. försäkringskassan, min skola, csn och även till förskolan som min son eventuellt ska börja på.

jag har också tagit reda på vilken kurslitteratur jag behöver, vart den kan finnas och ringt till biblioteket för att se om de har just de böckerna. precis då tog pengarna på min lur slut.

så jag har även laddat den, ringt ännu mer, startat ett sparkonto, ringt till banken, gått med i planka, och räknat ut min årsinkomst/bruttoinkomst i form av studielån och föräldrarpenning, räknat ut 80% av det och samlat ihop hyresspecifikation, hyreskontrakt och även bekräftelse från tingsrätten på att vi har/ska skilja oss.

väldigt tråkig info kanske du kan tycka, men det skiter jag i, för jag är fan för i helvete stolt.

jag har dessutom bokat in en jävla gynekologtid tillslut och dit ska jag imorgon, efter att jag tagit hand om min son, och sen ska jag plugga. på fredag ska jag kolla in min sons eventuellt blivande förskola och jag ska fylla i dom papprerna, även de papper jag fick hem av min arbetsgivare idag, och skicka iväg på posten.

på det förväntades det lite utav mig att jag skulle agera mullvad, för han fyller år på lördag, och de ska kicka igång någon form av överraskningsfest för honom. hans systerdotter och många av våra vänner har ringt mig, och jag kan bara beklaga att jag inte kan. kanske kanske kanske kommer förbi och säger grattis med min son. får la se.

idag skulle vi åka vikingabåt med en väldigt ny och fin vän. men jag pallade inte ta mig upp kl 6 när jag hostat hela natten, så kan det vara.

ett väldigt hej, idag har jag gjort det här-inlägg. men ibland kan det vara så också.

iförrgår hade jag nog den mysigaste kvällen på länge. först kom en vän, sen kom två till, sen ringde en fjärde vän, och alla ville hänga hemma hos mig. så det blev godis, kaffe, film och popcornkväll och tre av dessa vänner sov kvar. jag kände mig sjukt rik och kollektivig när vi kom upp på morgonen och käkade brunch ihop. jag njöt fullt ut, och min son med. vi såg dessutom en av de bästa filmerna jag sett på länge, se den!

The Men who stare at Goats. SJUKT.ROLIG.

sen igår var min finaste bästaste och endaste syster här. verkligen sjukt mysigt. jag älskar dig.

vi startade en blogg, och jag väntar med spänning på inlägg.

nu ska jag skriva upp vilka böcker jag måste styra, planera lite och sen ska jag och sonen ut i solen, kopiera papper på bibblan, posta saker och jag tänker köpa en alldeles egen glass till honom.

först ska han vakna. eller först ska jag sova och se klart ellen.

jag har sett en massa "kändisar" förresten. sjukt ytligt, men det skiter jag i. han från ondskan. och mina favoriter, simon och tomas, med sina vovvar och varsin cigg i mungipan. hade lust att gå fram och säga någonting vettigt.

men jag kom inte på någonting. så jag käkade min kebab vidare.

nu drar jag förfan. ssnd!

eller känslan är sån. på riktigt så varken vill eller kan jag.

jag kokar nudlar, steker köttbullar och ser min son sova bredvid mig.

det är om biggies mord på mtv och det är faktiskt någonting jag skulle vilja se.

men jag finner ingen ro.

tankarna överväldigar mig och jag blir förbannad.

idag har det tom kommit tårar. det var sjukt längesen.

nu ska jag äta och stila mig lite.

snälla någon där ute, om du känner eller vet vem personen är som är rösten till jambareklamerna, döda personen. eller åtminstonde hota till livet. få personen att ta sig i kragen och ha lite respekt för sin egen person. tack.

nu ska jag inte vara den som är den egentligen, men vafan. jag är lite sne. lite. ganska mycket.

har en rastlöshet inom mig som säkert kan liknas vid den dampigaste dampen bland dampbarnen.

det är inte nice. jag är vuxen och borde kunna inte vet jag, stila mig.

jag har skrivit brev i smsform idag, vilket har både varit bra och dåligt.

min hjärna skrumpnade ihop och känslorna i magen och hjärtat blev av någon konstig jävla anledning viktigare än mina tankar. inte A-OKEY.

idag hade jag behövt ventliera med dig. ja, dig, du borta i greklandet faktiskt. av alla personer i min närhet.

med syster också, men jag känner mig lite dum. vill sitta ner och prata allt.

dagarna har varit fina. men intensiva.

igår efter att ha tagit mig till skolan och hängt med folk på dagen, så åkte jag hem där tillagad mat väntade.

jag åt, sen sov jag. oj vad poängen dröjer.

jag drömde iallafall, drömde fina saker, drömde saker som jag inte dagdrömmer om men som fick mig att tänka och haja till.

fick ett kärleksfullt mess som gjorde att jag gjorde mig iordning och tog mig ut från mitt fina hem.

mötte upp fina folk och hade fina samtal. men vissa saker tynger mig. missförstånd säkert. övertolkningar.

trötthet. påverkan av berusningsmedel. mycket som spelar in, och hela jag bubblar upp, och vill få det ur mig.

ventilera, öppna fönstret.

inte bara med honom, utan med honom också. det har helt plötsligt blivit en del drama som jag inte riktigt kan hantera okej eller fokusera på. det blev bättre under dagen idag, men allting är inte lagt korrekt.

han har rätt. konflikt/komplicerat behöver inte betyda någonting negativt.

förändring kan betyda frihet, vilket i sin tur inte heller är negativt.

jag vet det här! varför agerade jag annorlunda?

eller agerat har jag väl inte direkt gjort. inte utåtagerande iaf.

iofs är det ju det som spelar roll. om jag i mig själv agerat på det, vilket i sin tur påverkat mig.

det är ju fan det enda som räknas.

jag är inte orolig för förändringar. jag är helt övertygad om att förändringar är bra.

vad de än leder till, så kommer det ordna sig.

i just det här fallet tror jag att det kommer fördjupa förtroendet och även kommunikationen, som det egentligen inte är någon brist på, men det tar oss ett steg närmare.

mitt problem är att jag freakar ur, och beter mig annorlunda. fast att jag inte medvetet valt det, utan märker det senare? varför?

jag vet att jag är galet bränd av den tidigare relationen(gillar inte att prata om den i bestämd form egentligen, men det har en negativ underton när ni läser, dont forget), men den har också lärt mig massvis om mig själv och andra.

egentligen är det ingenting att gå i taket för, eller att flippa över. utan is i magen, olja kugghjulen i hjärnan och sova ordentligt, så kommer problemen vara över efter några ords utbyten och en mugg oboy senare.

det tror jag.

sen det andra, med att jag vet en massa saker nu, i mig själv och fått bekräftat av andra, det är en annan jävla livrädsla som ändå är väldigt angenäm att ta itu med, se vart den resan leder och vad jag kan få ut av det.

det drygaste med allt detta, vet du vad det är?

att det som är komplicerat är endast mitt eget hoppkok, vilket är helt sinnesjukt.

han, han är bara, genomlugn.

det blixtrar och åskar. vädret är som mitt inre. jag trivs. maten är slut och ett samtal väntar.

tack för idag, slut för idag.

ssnd.

skönaste citatet av min pappa idag, efter att han har försökt nå mig hela kvällen igår, och jag inte pallade svara.

inte för att min pappa är jobbig på något vis alls, men jag var inne i en flow som jag inte riktigt ville eller kunde ta mig ur.

så jag stängde av ljudet och pratade med honom idag istället. som en ny människa!

citatet lyder iaf såhär, efter att han förklarat för mig att han hittat en video som min bror gjort under gymnasiet, en musikvideo, som både jag och pappa är med i. som innehåller några av mina finaste minnen tillsammans med pappa och bror och västerås.

han hade ingen vhs-spelare, vilket typ inte är så konstigt i dagens samhälle, men ändå.

så han gick helt random och kastade sopor, och där, tjillevink, låg det två vhs-spelare. alltså, videos. haha.

så han tog dom, varav en tuggade upp en kasset och den andra fungerade alldeles ypperligt.

den som var trasig vart han lack på och säger på spanska(ska försöka översätta direkt så roligt det går)

porque mierda botan weas que no funcionan?

varför i helvete slänger folk prylar som inte fungerar?

för han tyckte det var drygt att behöva gå tillbaka med den till sopstället.

så, sjukt, roligt. kanske bara jag som tycker det, men min pappa är fett rolig.

typ, han ville för typ två månader sen ha sånahär cykellampor som man köper från claes ohlsson, som man hänger fast i cykeln, som man kan ta med sig så de slipper bli snodda, och så man slipper böter för man inte har belysning.

jag hade såna, men jag glömde alltid bort att ge dom till honom.

sen kom han hem till mig och hittade den vita på mitt soffbord. den vita ska man ha fram, den röda bak.

vilket han säger.

jag har den röda, men inte den vita.

mitt svar på det är självklart, men pappa! ta den där, så kan du ha den på din hoj, och glömmer såklart bort att han cykel blev snodd för två veckor sen.

han tittar på mig som om jag är helt dum i huvudet och säger.

si claro, me cuelgo una wea en la nariz y la otra en el culo, porque la bici me la robaron hace dos semanas atras.

ja, men visst, jag kan hänga ena i näsan och den andra i röven, iochmed att min cykel blivit snodd för två veckor sen.

okej! min pappa är hands down den roligaste gubben jag vet.

hoppas han vet det, jag brukar skratta hjärtligt åt hans lyckade och olyckade skämt.

nog om pappa! ett helt inlägg tillägnat honom.

jag har haft det fruktansvärt bra.

min finaste killperson nässlar sig in i mitt liv på alla sätt och vis, och han vet om det, han vet att jag vet om det också, för jag spelar inte spel, och detta oroar mig ett snäpp, samtidigt som det är fantastiskt spännande att bli utmanad.

mitt horoskop igår, som jag var tvungen att läsa högt framför min bästa vän, för honom, och hans systerdotter, efter att jag på allvar kritiserat allt som har med stjärntecken och astrologi och göra, överhuvudtaget, var jobbigt.

du befinner din i en samspels relation som gör att du blir förvirrad och överväldigad positivt av dina känslor, men oroa dig inte, det är helt klart ömsesidigt.

wow! jag kunde inte dissa astrologi längre. nu ringde min syster och jag kommer tillbaka!

nu är jag tillbaka efter en som vanligt väldigt fin session med min syster.

fika med chilenska bakelser är inbokat på måndag, och jag längtar och ser fram emot det totalt!

egentid med syster är bland det absolut bästa som finns, måndag kommer bli en toppen dag.

jag tappade dock mitt flow lite. mitt bloggskrivarflow syftar jag på då.

men det gör ingenting.

summan av mina senaste dagar är:

jag har en vän som känner mig sjukt jävla bra, vilket är fint på så många vis.

jag har gått längre i mina känslor för denna karl, som av hans vänner kallas för min karl, alltså min, inte deras.

vilket han inte är, men som jag inte säger emot på något defensivt vis.

han har lämnat poesi på mitt kylskåp och pussar på min sons panna och minnesbilder av honom smekandes på min sons nakna små fötter finns i min minnesbank.

jag har träffat fantastiskt roliga människor.

bland annat jägare från dalarna i flanellskjortor på södra bar, under en dancehallkväll som var tung.

vi snusade ihop, drack öl och pratade vapen, björnar, jakt, snus, molotovcocktails, tatueringar och även norrland.

jag är tydligen unik i mitt slag. mitt namn rimmar på speciell, orginell.

jag fick bekräftat att en kille som jobbar där, som är ruggigt intressant, tycker att jag också är det.

och jag dansade mig svettig.

för att sedan avsluta kvällen hos honom, med min finaste vän och hans systerdotter. pratandes om allt möjligt som jag kan tänka att en morbror inte vill veta om sin systerdotter.

som en kille man dejtar inte vill veta om sin date.

och saker man inte vill veta om tjejer generellt, haha!

jag har överraskat och överbevisat mig själv om att min son är min motivation i allt jag gör.

inklusive att ta mig från i princip andra sidan stan, för att komma i tid på mitt första skolmöte, fast jag sovit i en timme, lösa så jag vet var det är, och träffa den grymmaste tjejen i hela jakan, förutom mig själv!

det är jag stolt över. hon bjöd på glass, och jag visste redan den första gången jag träffade henne där på midsommarafton ute i bredäng, med min nyfunna, numer in-nässlande fantastiska karl, och hans vän,

hans väns dejt, att den här tjejen har någonting unikt. och jag hade rätt.

jag dras till sköna människor. det säger ganska mycket om mycket.

jag omringas av dom, och inte på ett obehagligt snutvis!

jag har hängt med en väns 7åriga dotter också. hon är genomgrym.

har svartröda träskor(syndikalist, javisst!) och en röd eskimåtröja från KF. cool.

min vän är bergis en av de ärligaste och mest kärleksfulla och bästa papporna jag vet.

jag är totalt imponerad och inspirerad att vara lite mer som han.

hans dotter är fantastisk och jag fattar verkligen varför.

mitt tyngaste visdomsord jag gav henne(ja man kan ge såna till barn) var,

det du inte minns i livet, för att det var tråkigt, är ändå inte viktigt att minnas.

det du gillar och mår bra utav, minns du och blir bra på.

du ska aldrig någonsin göra saker som du inte tycker är roligt, för det man tycker är roligt är oftast det man är bäst på.

jag utvecklade detta vidare såklart, och fick henne att förstå vad jag menade, men jag tror verkligen hon begriper och jag tror det kommer göra henne gott.

7år, vilken tid. wow.

nej, nu ger jag upp här, ska äta lite och kanske sjunka in i lite standup comedy från tunga komiker, eller kanske family guy eller så. det känns som en sådan lördag innan samtalen börjar ramla in och jag sätter mig på bussen från min hemort, till min andra hemort. söder.

jag älskar min son, han är bäst. han kommer hem imorgon och då ska jag pussa honom som jag alltid gör, kanske lite mer också. eller, garanterat snäppet för mycket. i hans mått mätt, han knuffas bort!

min son är min motivation, min musa, mitt liv, mitt nöje, min lycka, min glädje och min styrka.

han är mitt allt, och den som ifrågasätter det, ska dö.

på er skickar jag en ssnd! (läs upp och ner och bakåtfram)

igårkväll var intensiv rädsla.

saksamma varför, jag ska lösa det imorgon.

har varit med min son. min finaste människa.

som står med händerna mot tvättmaskinen och skrattar åt att hela han skakar när maskinen går in i centrifugläge.

han har lärt sig nya saker. av mig, av andra.

han gillar samma folk som jag gillar, och det värmer.

dagarna går och jag börjar mina studier så snart så snart.

det är en stress, en förväntansfull känsla och en massa ångest.

jag saknar min syster. känns som en evighet sen. har mycket jag vill berätta för henne.

hon förstår alltid alltid alltid. jag älskar dig.

mina naglar är lila, och jag skickade honom åt fel håll, fel plats och vid fel tid.

men han är snart framme här, och jag är glad för det.

det väcker en massa tankar också såklart, men jag väljer att slå bort dom för ikväll, och bara luta mig tillbaka.

min son har pussats idag, han har lekt och han piper som aldrig förr.

han skrattar och hans tänder har växt ut ytterligare. han rör sig mellan soffan och soffbordet med en smidighet som jag inte sett förr, och han växer ur sina kläder.

väx inte ur min famn riktigt ännu, jag vill hinna med.

han kan ha en toffs mitt på huvudet, eller pippilotter(min personliga favorit) och alltid, alltid snelugg.

hur kan man vara så sjukt söt?

jag begriper inte. imorgon åker han hem till sin pappa och min saknad gör sig påmind.

det känns som om han kom hit nyss.

vi hann umgås mycket med varandra, och med min pappa och med min fina vän och min sons tjej.

ja, ja, de är väl inte ihop ännu. men de pussas och kramas.

jag har fotat det.

han pussas och kramades med en annan också, när han kom hit. fina bilder därifrån.

som sagt, han gillar samma människor som jag.

det är viktigt.

nu ska jag äta mackor, har målat mina naglar lila och sen ska jag bara. mysa.

min son snarkar i sin spjälsäng, och han är vackrare hela tiden. hans blöjrumpa, hans vilda kaluffs och hans mjuka benisar.

tack för att du finns.

ssnd.

jag mår så jäävla jäävla fint.

bara rakt igenom fint.

vad är det här liksom?

hur i helvete är det möjligt att må såhär fint rakt igenom?

många frågor, mycket kaos.

intensivt.

äntligen hemma känner jag.

varit på vift sen i fredags.

fredag var en grym dag.

utgång med bönder från västerås.

hade en helt underbar utgångskväll.

spontant hamnade vi på ett ställe jag gått förbi påväg mot andra ställen, och det var mega.

träffade många kära personer därinne.

dans, skratt och fina, fina, fina personer.

fick prata med en för mig nyupptäckt svensk raptalang, och insåg inte att det var han, förrän jag pratat en stund med honom och charmat järnet ur honom. ha-ha. riktigt trevligt. en kram och ett trevligt att träffas senare så gick han upp på scenen och körde min absoluta favortitlåt just nu. g-r-y-m-t.

förövrigt så SKRYTER jag INTE. jag glider på den längsta välmåendes vågen någonsin. puh.

träffade nya personer som jag kan se mig själv bygga en relation av vänskap med.

och, jag träffade en ny person som fick mitt huvud att löpa amok lite.

och, alla ni, hade rätt. men även jag.

förälskelsen har övergått till någonting mer. och jag skäms inte för att säga det.

och det fetaste var att jag kände direkt, absolut direkt när det övergick till det.

jag är nöjd, har min finaste bästaste och vackraste vän att bolla allt detta med och han hjälper mig att känna.

förstå.

och hans och min relation är återigen det jag saknat. närhet, vänskap, attraktion och djup.

det intima från en annan planet.

förlåt för det detaljerade. men, denna blogg är anonym, så vet du vem jag är, så suck it up, haha!

fast att jag är kär i en annan. det är fantastiskt.

kör för en aina, tryck på play!

har fått finaste insikten också, eller ja. flera.

men, jag orkar inte dra den ena, egentligen inte den andra eller tredje heller för den delen.

ärligt, så är jag lite rädd också. men jag är vid fullt medvetande och dessa känslor är från en helt annan jag, som mår bra och väljer annorlunda.

ingen av mina älskade kommer låta mig förgås igen heller.

det har jag fått lovat för mig.

jag gjorde allt i fel ordning enligt normen, men det är den fetaste och rättaste ordningen för mig.

normen: balla ur, vara helt urflippad och knäpp och promiskuös i ung ålder, sen hitta en "fin" person, förlova sig, gifta sig, skaffa barn, köpa hus eller någonting stort att bo i. för att sen(förhoppningsvis inte såklart! om du hittar någon som låter dig ha ditt eget liv, du kan sammanslå ditt liv med dennes, bli accepterad som du är, och din historia är en självklar del av dig, som gör dig till den du är) upptäcka att du inte är lycklig. 20år försent. buh.

min historia: vara ung, vara fri, leva exakt det liv jag vill och vara lycklig och frodas, träffa någon som vill ha mig, för den jag är fast en uppgraderad version, anpassad efter honom. jag köper hela den grejen, är den han vill att jag ska vara, idiotiskt nog. tappar bort mig själv i stora pusselklossbauta-bitar. förlovar mig, blir plastmorsa tidigt, flyttar ihop, gifter oss, skaffar barn, köper lägenhet. hela den karusellen. och sen inser, att nej. jag är inte den här. tar på mig mina adidas, träffar mina vänner i små lägenheter och snackar skit och politik, relationer och skapar vackra minnen i våra minnesbanker, drar på mig huvan och mina sneakers. har min son, är en bra mamma, en lycklig mamma. är med dom jag vill vara, som bygger upp mig. vet exakt vad jag INTE vill ha efter min relation på 6,5år, som var som 54 olika kassa relationer i en, och inser. fan, jag är ung. denna insikt är viktig. tack du exet, för du gav mig ändå mycket. men det är tack vare mig som jag inte stannade kvar.

umgås med folk i samma situation. precis. och jag kan ligga på min gräsmatta i solen, ta min snus, bli brun tillsammans med vackra människor, och bara vara genomlycklig. för trots allt, så är jag rik. rik, för jag har min son. rik för jag har mitt liv. även om jag ibland vänder på kronorna till mig själv.

och, jag kommer aldrig någonsin igen bygga upp det katastrofliv jag hade med någon.

radhus, hund, barn och volvo, visst. men med rätt jävla person.

och jag har inte bråttom. alla jag är med nu är rätta för mig precis just nu. jag är redo, men inte alls.

låttips.

stor-där ni ser mig

marcus price-mat bira kvinnor weed

fattaru-100:-

ni måste se sthlm och humorn och det fina i dom. gör ni inte det, spela roll. de spelades i bakgrunden av mina minnesbilder.

ssnd.