kaka. bland annat.
flitig myra. gillar inte arbetsmyra. gillar inte myror överhuvudtaget egentligen.
men om man ska beskriva mig idag, så är det flitig myra.
har sparat ner hela min storebrors dagbok ändå. fick hjälp. tack. men nu är allt hans sparat.
även dessa sidor, med mängder av mellanslag.
jag sparade tom dina pauser bror. allt du lämnat kvar är viktigt. för mig. för många.
har sovit ikapp med min son. det var mysigt. det var min födelsedagspresent till mig själv.
han är så. himla. jävlars. underbart. fin.
pappa hjälpte mig, kasta och sortera mängder med sopor.
vi pratade relationer. amistades. vänskap. kärlek. förälskelse.
innebörden av att förstå att det egentligen inte borde vara någon skillnad i respekt, hänsyn, förmågan att inte begränsa, kväva, kräva och inte vara missunsam.
vi delade samma tankar. han ser att jag mår bra. jag gillar det.
nu kom min fina vän. hon har köpt jordgubbar, så jag kan göra tårta till imorgon.
till kalaset som komma skall.
jag ska köpa ballonger och sånt. ljus. med siffrorna 2 och 2.
har pratat med en annan fin vän i telefon idag också. hon är värdefull och får mig att skratta.
nu ska jag ta vid här och bli ren senare.
ssnd.
men om man ska beskriva mig idag, så är det flitig myra.
har sparat ner hela min storebrors dagbok ändå. fick hjälp. tack. men nu är allt hans sparat.
även dessa sidor, med mängder av mellanslag.
jag sparade tom dina pauser bror. allt du lämnat kvar är viktigt. för mig. för många.
har sovit ikapp med min son. det var mysigt. det var min födelsedagspresent till mig själv.
han är så. himla. jävlars. underbart. fin.
pappa hjälpte mig, kasta och sortera mängder med sopor.
vi pratade relationer. amistades. vänskap. kärlek. förälskelse.
innebörden av att förstå att det egentligen inte borde vara någon skillnad i respekt, hänsyn, förmågan att inte begränsa, kväva, kräva och inte vara missunsam.
vi delade samma tankar. han ser att jag mår bra. jag gillar det.
nu kom min fina vän. hon har köpt jordgubbar, så jag kan göra tårta till imorgon.
till kalaset som komma skall.
jag ska köpa ballonger och sånt. ljus. med siffrorna 2 och 2.
har pratat med en annan fin vän i telefon idag också. hon är värdefull och får mig att skratta.
nu ska jag ta vid här och bli ren senare.
ssnd.
en förvirrad dimma
sitter här, med en handduk för mycket över min kroppshydda.
har en hel del måsten, borden, skaaa.
handla. fast först skriva handlingslista.
städa, rensa ut en massa saker, så folk ryms.
behöver inte ha vagnen i hallen.
leta recept.
duscha är checked, men processen är längre än vatten och tvål.
läser gör jag istället. dagbok. min storebrors dagbok på skunk.
skunk som försvinner idag. jag har sparat historiken.
den som han och jag skrev till varandra.
även den som jag och M skrev till varandra.
men jag lyckas inte hitta något bra sätt att spara hans dagbok på.
blir förbannad när jag ser att han bara drygat sig, flera sidor i rad, med tomma inlägg.
eller flera sidor med svart bakgrund och svart text, så man måste markera allt för att se.
det är mystiskt och fint, och charmigt, och jag gillar det egentligen. men helvete.
jag har inte tid. du kommer försvinna från internet en bit, och det smärtar. på riktigt.
min natt var underlig. kunde inte sova. kunde verkligen inte sova.
pratade med en innan jag somnade. pratade med två. inte innan jag somnade, utan innan jag gick och la mig.
ena är bäst. han är en fin vän som jag uppskattar.
den andra känner jag inte så väl, men han har funnits länge i mitt liv.
när vi pratar så är det som om vi är lite samma. vi skrattar åt samma. pratar om samma. förstår samma.
och gillar absolut samma musik. han får mig att skratta, och jag tycker han är fin.
en till karl som befinner sig i spanien.
han, han den där, som ska komma tillbaka snart i någon vecka, honom ser jag fram emot att träffa.
och. och. och. precis innan jag gick in i djup sömn plingar det i min telefon. först tänkte jag, han.
men det var inte han. det var en annan han. han som kommit hem igen från sin resa till grannlandet.
han var där den där andra han jobbar, och ville ha mig där.
jag skakade på huvudet. inte åt honom. utan att jag bara minns att han är fin. att han är jättefin.
och att vi hade en fin stund där den där kvällen.
men, jag minns inte exakt hur han ser ut. så, jag skakar på huvudet åt mig själv.
svarar artigt på meddelandet, föreslår en träff senare i veckan. (jag är ju mami nu, på heltid till på fredag)
och somnar.
imorgon är det då min födelsedag. min pappa ska komma hit och hjälpa mig med bestyr. bestyr är ett bra ord.
jag är inte överdrivet bra på sådant här. ska bli spännande. knodden somnade nyss och det är obra.
ska skynda mig, väcka honom och börja dola.
har fastnat för en låt. den representerar vad mina senaste utekvällar har innehållit. ja, de senaste.
som jag har spenderat intensivt med honom. och hans vänner. och mina. och haft kul.
tjatat sönder denna låt, men ja.
någon månad ska jag låta bli mat och utgång, kläder och nöjen. och köpa mig ett par feta högtalare.
man kan inte vara en musikätare som jag och ha fruktansvärt soundsystem.
det håller inte.
musik gör mig ju lycklig, får det att pirra i själen. och får mig att vilja gunga, dansa dansa dansa!
mensah-sahara. tung dubstep. har du dåliga högtalare, skippare. har du bra högtalare, ha inte en sovande familj nära. små som stora.
ssnd.
har en hel del måsten, borden, skaaa.
handla. fast först skriva handlingslista.
städa, rensa ut en massa saker, så folk ryms.
behöver inte ha vagnen i hallen.
leta recept.
duscha är checked, men processen är längre än vatten och tvål.
läser gör jag istället. dagbok. min storebrors dagbok på skunk.
skunk som försvinner idag. jag har sparat historiken.
den som han och jag skrev till varandra.
även den som jag och M skrev till varandra.
men jag lyckas inte hitta något bra sätt att spara hans dagbok på.
blir förbannad när jag ser att han bara drygat sig, flera sidor i rad, med tomma inlägg.
eller flera sidor med svart bakgrund och svart text, så man måste markera allt för att se.
det är mystiskt och fint, och charmigt, och jag gillar det egentligen. men helvete.
jag har inte tid. du kommer försvinna från internet en bit, och det smärtar. på riktigt.
min natt var underlig. kunde inte sova. kunde verkligen inte sova.
pratade med en innan jag somnade. pratade med två. inte innan jag somnade, utan innan jag gick och la mig.
ena är bäst. han är en fin vän som jag uppskattar.
den andra känner jag inte så väl, men han har funnits länge i mitt liv.
när vi pratar så är det som om vi är lite samma. vi skrattar åt samma. pratar om samma. förstår samma.
och gillar absolut samma musik. han får mig att skratta, och jag tycker han är fin.
en till karl som befinner sig i spanien.
han, han den där, som ska komma tillbaka snart i någon vecka, honom ser jag fram emot att träffa.
och. och. och. precis innan jag gick in i djup sömn plingar det i min telefon. först tänkte jag, han.
men det var inte han. det var en annan han. han som kommit hem igen från sin resa till grannlandet.
han var där den där andra han jobbar, och ville ha mig där.
jag skakade på huvudet. inte åt honom. utan att jag bara minns att han är fin. att han är jättefin.
och att vi hade en fin stund där den där kvällen.
men, jag minns inte exakt hur han ser ut. så, jag skakar på huvudet åt mig själv.
svarar artigt på meddelandet, föreslår en träff senare i veckan. (jag är ju mami nu, på heltid till på fredag)
och somnar.
imorgon är det då min födelsedag. min pappa ska komma hit och hjälpa mig med bestyr. bestyr är ett bra ord.
jag är inte överdrivet bra på sådant här. ska bli spännande. knodden somnade nyss och det är obra.
ska skynda mig, väcka honom och börja dola.
har fastnat för en låt. den representerar vad mina senaste utekvällar har innehållit. ja, de senaste.
som jag har spenderat intensivt med honom. och hans vänner. och mina. och haft kul.
tjatat sönder denna låt, men ja.
någon månad ska jag låta bli mat och utgång, kläder och nöjen. och köpa mig ett par feta högtalare.
man kan inte vara en musikätare som jag och ha fruktansvärt soundsystem.
det håller inte.
musik gör mig ju lycklig, får det att pirra i själen. och får mig att vilja gunga, dansa dansa dansa!
mensah-sahara. tung dubstep. har du dåliga högtalare, skippare. har du bra högtalare, ha inte en sovande familj nära. små som stora.
ssnd.
kärlek som växer utanför
skriver igen.
har egentligen en massa måsten, men på tok för mycket inom mig som inte riktigt går att placera.
just nu är det kärlek, i massa mängder.
liten har precis somnat.
du.
du som kryper och säger mamma.
du som skrattar så du piper och kiknar ihop.
du som klappar när man säger bravo.
du som har två och en halv tand.
du som vinkar.
du som bits.
du som klappas.
du som pillar på mina ögonfransar tills du nästan somnar.
du som tar min hand med dina två små knubbiga, bästa.
du som stryker med min hand i ditt eget ansikte tills du somnar.
du som får mig att skratta så många gånger om dagen.
du som får mina tårar att rinna av stolthet och kärlek.
du som har lärt mig kärlek.
du som har gett mig ett skäl att leva. att kämpa. att finnas. att växa.
du som gör att mitt hjärta växer sig stort.
du som har gjort mig sårbar. sårbarast, om det var ett ord.
te amo angelito de mi corazon, mi rey, mi principe, mi amor de la vida.
det blev ett son-inlägg. men allting kan förändras. jag är mångfacetterad.
nu vet några om min blogg. det skapar lite censur. skumt va?
jag vill inte censurera, jobbar emot det.
försöker att hoppas och tro att folk ser på mig med samma ögon som jag försöker se på andra.
utan att döma. utan att dra förhastade slutsatser.
människor är så mycket mer än vad man tror. låt dig bli överraskad, och hänförd.
inte av mig, menar jag. utan bara generellt.
människor är mer än sitt yrke, sin ålder, sitt kön, sin hemstad.
mer än sina alkoholvanor och sina principer.
människor är. jag vet inte.
jag är sjukt nyfiken bara. finns så många som gör ett intryck, som skevar upp allt jag trodde var sanningen.
det finns såklart inga absoluta sanningar.
men jag omvärderar, ändrar perspektiv och funderar. varför.
på torsdag fyller jag. 22. en ålder jag verkligen ser fram emot.
hör ni hur det låter när man säger det?
det låter bra, helt skönt i munnen. inte som 20. eller 21. eller 23. eller någonting annat.
22 är helt klart i sin klass bäst.
det kommer bli ett bra år.
det är ett bra år.
det här är ingen bildblogg. inte heller en idag har jag gjort blogg. kanske i perioder.
men det är mest en ventilera blogg. kan vara arg, bitter, glad, rolig.
inga bilder på min son eller mig. inga namn nämns. småhemlig, fast så sjukt exponerande.
i söndags låg jag i en av mina favoritsängar. inte min egen. inte med min son.
jag låg där, och såg mig omkring. trivdes i mitt skinn, trivdes i mina tankar.
trivdes som fan i mina tankar och mina handlingar.
nästan sådär, läskigt mycket.
jag var ensam för en stund, och kom på att jag låg och visade min mage.
jag har inga problem med det. men just då kom jag att reflektera över det.
jag kände på den, jag kände ärren som graviditeten lämnat.
och jag fylldes av stolthet. jag fylldes av kärlek. jag fylldes av en jävla styrka.
jag mindes hur ont det gjorde. vilken grej det var.
känslorna bara attackerade mig, och det var överväldigande.
jag tänkte, att jag gärna hade velat hinna resa. ja, man får känna så.
jag kommer inte skämmas eller censurera sånt i denna blogg.
begriper man inte att det inte handlar om ånger över min son, så är det ingen idé att ens läsa.
man får vara mamma och vilja vara en individ. punkt.
jag hade iallafall velat resa.
varit på ett skabbigt tåg tillsammans med hönor och kor. varit skabbig och hungrig och se delar av världen jag bara fantiserat om.
inte haft pengar, inte vetat hur jag ska ta mig hem.
bara haft min ryggsäck och mitt sällskap.
träffat nya människor.
berusat mig på olika vis med, på det landets vis.
somnat på vita stränder och fått solsting.
växt. sett andra kulturer.
gått på kinesiska muren.
dansat samba i brazilien.
dansat i jamaica.
rökt cubanos i kuba.
varit vaken natten lång med en man i varje land. ja, ja!
jag hade velat hinna med en massa saker.
men.
men.
men.
när jag ser ner på ärren från den 9månaders mest omvälvande resa jag gjort i mitt liv.
så gör det ingenting.
jag får uppleva det ovanstående på andra vis.
och jag får uppleva min son.
det kommer även en dag, då jag kommer kunna resa.
vilja andra saker.
nu reser jag i upplevelsernas land. i mig själv.
jag lär mig så sjukt mycket nytt om mig själv hela tiden, att jag blir fascinerad.
jag har hittat tillbaka till mig och upptäckt nya saker.
på midsommarafton var jag där.
där min storebror dog.
det var inte planerat, och den bilden jag hade visualisterat av min första gång där, blev inte alls så.
jag var i gott sällskap, och reagerade inte som jag trott.
men det gick bra. jag hade så fint stöd.
det finaste. två vänner. och en förälskelse. nej. en betuttning. vafan ska man kalla det?
spela roll. han får det att pirra lite i magen.
och, vi är båda relations anarkister, men!
jag gillar tryggheten det ger. slår bort alla rädslor och bara ger frihet.
frihet är ett fantastiskt ord.
nu ska jag försöka ta vid. hitta recept till tårta. skriva handlingslista.
planera min födelsedag. det känns fantastiskt.
det finns personer som jag önskar var här.
men de bor i mitt hjärta också, så de är med mig hela tiden.
men jag ska göra mitt kalas. och jag ska ha ballonger. och jag ska ha människor jag tycker om i mitt och min sons hem. vårat hem. det kommer bli fint.
och sen ska jag duscha. eller typ nu. jag luktar svett. och lite curry. och lite han.
ssnd.
har egentligen en massa måsten, men på tok för mycket inom mig som inte riktigt går att placera.
just nu är det kärlek, i massa mängder.
liten har precis somnat.
du.
du som kryper och säger mamma.
du som skrattar så du piper och kiknar ihop.
du som klappar när man säger bravo.
du som har två och en halv tand.
du som vinkar.
du som bits.
du som klappas.
du som pillar på mina ögonfransar tills du nästan somnar.
du som tar min hand med dina två små knubbiga, bästa.
du som stryker med min hand i ditt eget ansikte tills du somnar.
du som får mig att skratta så många gånger om dagen.
du som får mina tårar att rinna av stolthet och kärlek.
du som har lärt mig kärlek.
du som har gett mig ett skäl att leva. att kämpa. att finnas. att växa.
du som gör att mitt hjärta växer sig stort.
du som har gjort mig sårbar. sårbarast, om det var ett ord.
te amo angelito de mi corazon, mi rey, mi principe, mi amor de la vida.
det blev ett son-inlägg. men allting kan förändras. jag är mångfacetterad.
nu vet några om min blogg. det skapar lite censur. skumt va?
jag vill inte censurera, jobbar emot det.
försöker att hoppas och tro att folk ser på mig med samma ögon som jag försöker se på andra.
utan att döma. utan att dra förhastade slutsatser.
människor är så mycket mer än vad man tror. låt dig bli överraskad, och hänförd.
inte av mig, menar jag. utan bara generellt.
människor är mer än sitt yrke, sin ålder, sitt kön, sin hemstad.
mer än sina alkoholvanor och sina principer.
människor är. jag vet inte.
jag är sjukt nyfiken bara. finns så många som gör ett intryck, som skevar upp allt jag trodde var sanningen.
det finns såklart inga absoluta sanningar.
men jag omvärderar, ändrar perspektiv och funderar. varför.
på torsdag fyller jag. 22. en ålder jag verkligen ser fram emot.
hör ni hur det låter när man säger det?
det låter bra, helt skönt i munnen. inte som 20. eller 21. eller 23. eller någonting annat.
22 är helt klart i sin klass bäst.
det kommer bli ett bra år.
det är ett bra år.
det här är ingen bildblogg. inte heller en idag har jag gjort blogg. kanske i perioder.
men det är mest en ventilera blogg. kan vara arg, bitter, glad, rolig.
inga bilder på min son eller mig. inga namn nämns. småhemlig, fast så sjukt exponerande.
i söndags låg jag i en av mina favoritsängar. inte min egen. inte med min son.
jag låg där, och såg mig omkring. trivdes i mitt skinn, trivdes i mina tankar.
trivdes som fan i mina tankar och mina handlingar.
nästan sådär, läskigt mycket.
jag var ensam för en stund, och kom på att jag låg och visade min mage.
jag har inga problem med det. men just då kom jag att reflektera över det.
jag kände på den, jag kände ärren som graviditeten lämnat.
och jag fylldes av stolthet. jag fylldes av kärlek. jag fylldes av en jävla styrka.
jag mindes hur ont det gjorde. vilken grej det var.
känslorna bara attackerade mig, och det var överväldigande.
jag tänkte, att jag gärna hade velat hinna resa. ja, man får känna så.
jag kommer inte skämmas eller censurera sånt i denna blogg.
begriper man inte att det inte handlar om ånger över min son, så är det ingen idé att ens läsa.
man får vara mamma och vilja vara en individ. punkt.
jag hade iallafall velat resa.
varit på ett skabbigt tåg tillsammans med hönor och kor. varit skabbig och hungrig och se delar av världen jag bara fantiserat om.
inte haft pengar, inte vetat hur jag ska ta mig hem.
bara haft min ryggsäck och mitt sällskap.
träffat nya människor.
berusat mig på olika vis med, på det landets vis.
somnat på vita stränder och fått solsting.
växt. sett andra kulturer.
gått på kinesiska muren.
dansat samba i brazilien.
dansat i jamaica.
rökt cubanos i kuba.
varit vaken natten lång med en man i varje land. ja, ja!
jag hade velat hinna med en massa saker.
men.
men.
men.
när jag ser ner på ärren från den 9månaders mest omvälvande resa jag gjort i mitt liv.
så gör det ingenting.
jag får uppleva det ovanstående på andra vis.
och jag får uppleva min son.
det kommer även en dag, då jag kommer kunna resa.
vilja andra saker.
nu reser jag i upplevelsernas land. i mig själv.
jag lär mig så sjukt mycket nytt om mig själv hela tiden, att jag blir fascinerad.
jag har hittat tillbaka till mig och upptäckt nya saker.
på midsommarafton var jag där.
där min storebror dog.
det var inte planerat, och den bilden jag hade visualisterat av min första gång där, blev inte alls så.
jag var i gott sällskap, och reagerade inte som jag trott.
men det gick bra. jag hade så fint stöd.
det finaste. två vänner. och en förälskelse. nej. en betuttning. vafan ska man kalla det?
spela roll. han får det att pirra lite i magen.
och, vi är båda relations anarkister, men!
jag gillar tryggheten det ger. slår bort alla rädslor och bara ger frihet.
frihet är ett fantastiskt ord.
nu ska jag försöka ta vid. hitta recept till tårta. skriva handlingslista.
planera min födelsedag. det känns fantastiskt.
det finns personer som jag önskar var här.
men de bor i mitt hjärta också, så de är med mig hela tiden.
men jag ska göra mitt kalas. och jag ska ha ballonger. och jag ska ha människor jag tycker om i mitt och min sons hem. vårat hem. det kommer bli fint.
och sen ska jag duscha. eller typ nu. jag luktar svett. och lite curry. och lite han.
ssnd.
stolhet och förändring.
saker händer och sker hela tiden.
mina perspektiv förändras och även min stolthet.
tänka sig. hade inte trott detta för en vecka sen, kanske två.
mina moralpredikningar faller platt på marken och jag skäms lite.
inte över det jag gjort, tyvärr.
utan att jag har lurat mig själv litegrann.
man får inte göra det jag går runt och tänker hela tiden.
inte samma som talas om i det ovanstående.
utan, att ranka påverkan. förstår du? nä.
men jag vill minnas. jag vill minnas det dom har fått mig att känna.
inte skriva ut namn eller storlekar, ytligt, jag vet. utan bara, känslan.
påverkan. och min utveckling.
jag utvecklas hela tiden. i min roll som mamma. i min roll som kvinna. i min roll som världsmedborgare.
i min roll som vän. vän.
jag kallar mig själv om och om igen för relationsanarkist. jag vill så gärna uppnå det, och känna att det är äkta i mig. nu kommer det ett men, efteråt. förklarar mig jämt och ständigt. försöker förmedla känslan i min övertygelse som just nu byggs på av egna erfarenheter och lite rädsla, för att det jag känner ska falla ner.
"det är en utopi, syster. det är en utopi, snart haverar det, snaart. vänta bara"
jag vill ha det som jag har det nu. jag träffar så fina människor hela tiden, att jag förbryllas över att jag under så lång tid stannade med en person som fick mig att må så fruktansvärt.
och jag vill ha bara just det. bara det enkla i att synas, finnas.
bara bli sedd. dela, få vara intresserad av.
vara glad, nöjd, förälskad.
för det är jag i perioder hela tiden. till och från. och det är skönt att kunna vara såpass medveten, att kunna ställa sig bortom dessa känslor, och ifrågasätta sig själv. sina värderingar, sina handlingar, på ett kärleksfullt och sunt sätt. för jag tar hand om mig själv i första hand. jag tappar inte förståndet.
jag håller fokus. och fokuset är min son. jag. mitt välmående. oss.
och ja, det kan kännas lite som lågstadiet ändå. fast med vuxna människor, som delar mina tankar och mina ideér. jag är förälskad i perioder, i den. och sen i den. och sen lite lite i den. men det gör ingenting. jag får vara det. det är okej. ingen samhällsnorm. men så länge ingen blir skadad. så länge det finns en öppen kommunikation. så länge det inte är ett destruktivt beteende. så länge man tar hänsyn och är en vän. en god vän.
och jag lyckas!
på andra sätt är det mindre lyckligt. jag saknar min son för ofta.
jag saknar min bror hela tiden.
men det är mina sorger. och de går att hantera.
jag klarar av det, för jag ser min styrka i allt jag gör.
baby-steps, and elefant-steps.
jag saknar många vänner. som är för långt bort för att jag ska kunna dela.
dela mina billiga cigaretter och mitt billiga lådvin.
eller mina billiga öl.
och mina lyckliga ögon.
jag vill att dom ska se. jag vill verkligen att min bror ska se.
sitta med mig och se mig vara lycklig.
trots allt, så skulle han ändå bli glad.
jag saknar min vän som bär på liv. ett litet liv som redan nu får mitt hjärta att växa.
jag minns hur det var för mig, och jag blir lycklig för att hon får dela det med någon som älskar henne och knodden, på riktigt.
han också, den bästa.
han som stryker på hennes mage och tar hand om henne.
ser till hennes och deras bästa jämt.
jag kan slappna av och bara luta mig tillbaka och veta att hon har det bra.
att hon kommer göra bra.
fast, ego jag. saknar. saknar så sjukt massor.
och, det hjälps inte.
jag vill berätta en massa saker där med!
om den kvällen, om den dagen!
om den natten!
och den morgonen!
om den personen! och den där..
och den instikten.
och och och. fan. jag går ut och tar mig några cancerbloss, i solen.
mina perspektiv förändras och även min stolthet.
tänka sig. hade inte trott detta för en vecka sen, kanske två.
mina moralpredikningar faller platt på marken och jag skäms lite.
inte över det jag gjort, tyvärr.
utan att jag har lurat mig själv litegrann.
man får inte göra det jag går runt och tänker hela tiden.
inte samma som talas om i det ovanstående.
utan, att ranka påverkan. förstår du? nä.
men jag vill minnas. jag vill minnas det dom har fått mig att känna.
inte skriva ut namn eller storlekar, ytligt, jag vet. utan bara, känslan.
påverkan. och min utveckling.
jag utvecklas hela tiden. i min roll som mamma. i min roll som kvinna. i min roll som världsmedborgare.
i min roll som vän. vän.
jag kallar mig själv om och om igen för relationsanarkist. jag vill så gärna uppnå det, och känna att det är äkta i mig. nu kommer det ett men, efteråt. förklarar mig jämt och ständigt. försöker förmedla känslan i min övertygelse som just nu byggs på av egna erfarenheter och lite rädsla, för att det jag känner ska falla ner.
"det är en utopi, syster. det är en utopi, snart haverar det, snaart. vänta bara"
jag vill ha det som jag har det nu. jag träffar så fina människor hela tiden, att jag förbryllas över att jag under så lång tid stannade med en person som fick mig att må så fruktansvärt.
och jag vill ha bara just det. bara det enkla i att synas, finnas.
bara bli sedd. dela, få vara intresserad av.
vara glad, nöjd, förälskad.
för det är jag i perioder hela tiden. till och från. och det är skönt att kunna vara såpass medveten, att kunna ställa sig bortom dessa känslor, och ifrågasätta sig själv. sina värderingar, sina handlingar, på ett kärleksfullt och sunt sätt. för jag tar hand om mig själv i första hand. jag tappar inte förståndet.
jag håller fokus. och fokuset är min son. jag. mitt välmående. oss.
och ja, det kan kännas lite som lågstadiet ändå. fast med vuxna människor, som delar mina tankar och mina ideér. jag är förälskad i perioder, i den. och sen i den. och sen lite lite i den. men det gör ingenting. jag får vara det. det är okej. ingen samhällsnorm. men så länge ingen blir skadad. så länge det finns en öppen kommunikation. så länge det inte är ett destruktivt beteende. så länge man tar hänsyn och är en vän. en god vän.
och jag lyckas!
på andra sätt är det mindre lyckligt. jag saknar min son för ofta.
jag saknar min bror hela tiden.
men det är mina sorger. och de går att hantera.
jag klarar av det, för jag ser min styrka i allt jag gör.
baby-steps, and elefant-steps.
jag saknar många vänner. som är för långt bort för att jag ska kunna dela.
dela mina billiga cigaretter och mitt billiga lådvin.
eller mina billiga öl.
och mina lyckliga ögon.
jag vill att dom ska se. jag vill verkligen att min bror ska se.
sitta med mig och se mig vara lycklig.
trots allt, så skulle han ändå bli glad.
jag saknar min vän som bär på liv. ett litet liv som redan nu får mitt hjärta att växa.
jag minns hur det var för mig, och jag blir lycklig för att hon får dela det med någon som älskar henne och knodden, på riktigt.
han också, den bästa.
han som stryker på hennes mage och tar hand om henne.
ser till hennes och deras bästa jämt.
jag kan slappna av och bara luta mig tillbaka och veta att hon har det bra.
att hon kommer göra bra.
fast, ego jag. saknar. saknar så sjukt massor.
och, det hjälps inte.
jag vill berätta en massa saker där med!
om den kvällen, om den dagen!
om den natten!
och den morgonen!
om den personen! och den där..
och den instikten.
och och och. fan. jag går ut och tar mig några cancerbloss, i solen.
