känslomässig kollaps, kallops, kollapps, iKollaps, eller vad det nu kallas nuförtiden
hej.
det var ett tag sen.
det var många låtsas-bra stunder sen.
det var helt fantastiskt många underbartperfektbra-stunder sen.
idag tappade jag helt bort mig själv.
jag läste ett skämt, som inte var ett skämt och på en hel minut, som kändes som kanske 2 sekunder, rasade i princip hela min värld.
mycket av det som gör mig lycklig bara rann mig ur händerna och jag bröt ihop.
jag trodde, att kärleken i mitt liv, var pappa till en flicka, som heter det som han och jag (ok, iallafall jag på senaste tiden) drömt om att vår dotter skulle få heta i framtiden.
hon bodde i finland med sin mamma, och mamman, som skrev det här skämtet, ville ha en far till sin dotter.
jag vet att de träffades innan han och jag träffades, samt att de sågs i början på året.
mina tankar behövde samlas, utan telefon och kontakt med omvärlden, samt mannen som var och köpte mat till mig, så fick jag hantera chocken själv.
jag satte mig upp, för jag fick ingen luft. jag ville kräkas och promenera på samma gång.
men jag var helt paralyserad.
han är redan pappa. jag och min son, jag vet att han älskar oss.
men han har en dotter i ett annat land, som har hans gröna ögon, som han måste finnas för.
SÅKLART.
jag skulle finnas kvar vid hans sida och klia honom på ryggen, så ofta jag kunde.
men världen skulle förändras.
trots att vi älskar varandra.
sen mitt i det där, insåg jag att det skulle lösa sig.
jag samlade mina egna tankar, och just då klev han innanför dörren, med ett leende, sin keps och varma, godluktande pizzor. han frågade vad det var, och pussade mig, fortfarande med ett leende.
jag kände hur mycket jag älskade honom och berättade allt.
att när jag fick ansvaret att övervaka hans konto på ansiktsboken, så fick jag reda på en nyhet, eller ett skämt, eller någonting som inte var meningen att jag skulle hitta.
det var inte som jag trodde, och en stund så hatade jag den där tjejen enkom för att hon raserade min värld, med ett jävla practical joke.
sen ville jag träffa henne och ta en kaffe, för att typ tacka henne för en wake up call, om hur skört allting är.
även om hon ringde från helvetet :)
direkt när vi skrattade åt hela upplevelsen, jag fick mat i magen, efter att jag kedjerökt för att släppa mitt chocktillstånd, så kom tårarna.
de var många, och jag kunde inte sluta.
där kom min anledning till titeln.
älskling tårkade tårar, kramade, kliade, pillade i mitt hår, pussade mina ögonlock, fram tills dess att jag fick ur mig allt.
hur mycket jag behöver en paus. hur mycket jag behöver sitta ner, andas, vila, skriva av mig.
samla mina tankar.
själv.
jag har delat med älskade människor för länge nu, så mitt konto är övertrasserat.
jag bryter ihop för ingenting, och allting.
allt är upp och ner, och jag behöver andas, luft, tystnad, mindre intryck.
jag saknar min son så att det gör fysiskt ont i hela kroppen.
jag klarar snart inte en sekund till utan att få lukta i vecket mellan hans hals och hans haka.
jag vill känna hans doft bakom örat och pilla i hans underbara bruna hår.
jag vill få hans blöta pussar, och se hans vackra mun le och höra hans skratt bubbla i magen.
min älskade lilla pojke.
och samtidigt, så vet jag att han har det bra.
fantastiskt bra.
jag önskar att jag kunde ge honom det finaste jag har, hela tiden.
som det ego man är.
jag önskar att du var med i fredags finaste pojken.
vi var många, hela familjen, åt alla håll och kanter.
den enda som fattades var du.
du, och morbror, han du bär ditt mellannamn efter.
min storebror.
ni var där, men båda fattades.
jag hatar det.
jag hatar att vara ifrån dig.
som det ego jag är.
förlåt då.
jag är lite trött.
folk sliter och drar i mig.
och gör dem inte det, så känner jag mig ensammast i världen.
jag är inte det.
men jag behöver vara det för att känna mig stabil igen.
inget fel i att vara svag.
det är just det.
måste sluta vara stark, hela tiden.
ssnd.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Ja. Du måste sluta vara stark hela tiden. Annars går du i väggen. Tro mig! Depression är inte ett tecken på svaghet utan ett tecken på att du varit stark alldeles för länge.
Var rädd om den fina du är. Vila. Vila dig. Våga vara i den där tystnaden. Även om den gör lite ont.
Trackback
