libertadjusticia

för att jag kan, får och vill.

jag läste igenom gårdagens, eller nattens inlägg och fick lite, precis som titeln beskriver, skuld och ångest.

de senaste veckorna har dessa två varit mina mellannamn.

jag drömmer mig bort idag.

efter en lång natt, samt morgon, med en bebis med de äckligaste svinkopporna, ever.

så drömmer jag mig bort.

pojken är med, men utan äckelpäckel.

inatt, istället för att skriva här, tänkte jag skriva ett mail till hans pappa.

ett hämndlystet, argt, skuldfyllt mail.

lägga över skiten på honom, inte bära den själv.

jag är för smart för det.

insåg snabbt att det hade bara förvärrat, allt.

men god lust hade jag.

jag vill kunna mysa och pussa på min bebis utan att sprita sönder kroppen efter det, i total panik och paranoia-attacks lösning.

jag är torr pga det, och jag kan inte hitta på någonting med min son på vår vecka, pga det.

hans svinkoppor ger honom mamitis som vi säger på spanska, och han vill helst ligga PÅ mig.

vi får inte ens dela handduk eller lakan. totalknas. han är way för liten för att kunna förklara för honom.

jag vet att hans pappa inte gjorde det med flit, men utan sömn, så tänker man inte så långt.

imorse, när jag äntligen fick sova, väckte kärlekens larm oss allihop, och jag låg som en fisk som hamnat i ett nät, i sängen.

jag sprattlade och kände hur jag ville vara tre år igen, då det här beteendet anses acceptabelt.

kärleken höll om mig, torkade bort mina tårar med sina tummar och pussade bort det som var kvar.

jag hulkade som ett fånigt litet barn, berättade om mina hämnplaner.

han talar alltid rason, jag hade dock redan insett detta själv.

och grinade: meeeen jaaag skaaaa ju iiinteeee, jaaag viiill baaaaraaaaa!

med detta ventilerat, så kanske det finns mer förståelse för att bloggen är just det, min ventil, inte alltid PK eller okej.

morgonen har spenderats i duschen, varenda millimeter av min kropp är råskrubbad, och jag har råtvättat liten.

FYFAN vad äckligt det är med dessa små koppor.

jag är inte retarderad, men varför, vaarföör kan ingen annan göra detta åt mig?

jag har övervägt att tjata hit min mamma, men ångrar mig direkt.

det här är min uppgift som mor, och vilken utmaning det är.

är ungen dum mot mig någongång, ska jag påminna honom om det här.

ba skoja.

eeeelleeeer..?

jag drömmer mig bort iallafall.

till ett soligare land, där jag kan dricka drinkar i solen, se gatukonst och ha vackra klänningar och fina smycken.

där jag blir brunare, utan vita ränder, då jag ligger naken.

där jag har ögongodis så långt ögat kan nå, och det bästa ligger precis bredvid, inom räckhåll.

hyra en bil, eller en moped, kanske en cykel, och bada vid olika stränder.

se gamla vackra byggnader och hälsa turistiskt på folk jag inte känner och aldrig mer kommer se.

kyssa hans solkyssta bringa och få min solkyssta "bringa" kysst.

hjärnan går på högvarv, och jag sover knappt någonting alls.

igår skrattade jag så mycket att jag grät, av lättnad.

jag fick skratta igen, det var ett tag sen.

jag trodde jag glömt bort den grejen.

det låter dramatiskt och fånigt som fan, men tyvärr är det sant.

jag fick vara lycklig tillsammans med honom en hel kväll, då vi båda bara la det jobbiga åt sidan.

tack jävla fan för dig älskling.

jag fantiserar om bättre tider, hela tiden.

det driver mig till vansinne, men det är gratis att drömma.

jag dör en liten bit inuti ibland också, men det kanske det är värt.

har ytterligare en tatueringsidé, och fyfan vad bra den kommer bli.

ssnd.