libertadjusticia

börjar med att säga att jag saknar dig.

att jag älskar dig och tänker på dig, precis hela tiden.
minns saker vi gjort tillsammans, när vi båda var små, och saker vi gjort nyligen.
våra samtal, som jag saknar dem.

läser igenom vår historik, som du fått mig att skratta.
så glad jag är att jag fick en andra chans att visa att jag bryr mig, att jag finns här.

vet det. att jag finns här, hur nära som helst, egentligen.
jag vet ingenting, om hur du mår, och jag börjar känna mig smått knäpp.

vill inte belasta dig med skuld, vill inte säga någonting som skapar någonting dåligt i dig.
vill bara, att du vet.

har inte fått ditt mail, som du skrivit. om det var du.
men jag kollar, flera gånger, hela tiden, ifall att.

behöver du prata, ventilera, så är det som vanligt.
om skiten hopar sig, och luften känns tjock, så vet du.

jag är rädd att du känner dig ensammast i världen.
hoppas med allt jag har, att du inte känner dig så, för du är inte det.

hatar att vara den som säger det här, men fan hjärtat, det kan fixa sig.
det kan ordna sig.


kommer fortsätta söka kontakt med dig, här, där det går.
försöker att inte säga för mycket, inte för lite.

men vad svårt det är.

älskar dig, vill ses. snart. nu helst. gärna igår. helst hela tiden.

ssnd.