kampen fortsätter, och första stegen.
idag. idag gick han. idag gick han sina första trevande steg emot mig, med öppna armar, gentemot mina öppna armar. med ögon fyllda med lycka och mina fyllda med tårar. min lilla bebis kan gå.
han skrattar så mycket när han gör det också att han nästan faller ihop.
igår gick jag. ett långt led med över 10 000 personer mot rasism. jag skrek mig hes och gick mig trött tillsammans med systrar och bröder som inte håller käften. som inte tar det.
snart ska du gå med mig älskade son, jag ska kunna se dig i ögonen och dina kusiner och säga att vi gjorde skillnad.
du har så många steg kvar att gå. jag har så många mil kvar att gå.
vi har så många mil kvar att gå i kampen mot bakåtsträvande äckliga människor som har makt.
det var allt jag hade att säga idag. jag måste plugga. jag måste ju visa framfötterna, leverera, förtjäna min plats inom dessa ritade streck på kartan. mer än vad jag gjort tidigare. varför? för jag föddes i ett annat land. skål.
bra jobbat ni rödingar som bytte block för att få några hundringar extra i månaden. fattar ni vilka horor ni är?
fattar ni vad fan ni ställt till med. era jävla horungar.
ssnd!
Kommentarer
Trackback
