libertadjusticia

syster. det här inlägget är bara till dig. har tänkt på dig hela dagen. jag fick ditt fina mess och mitt hjärta värmdes av att du messar mig, när allting inte är som det förväntas med en. jag tänkte svara på det, men jag ville lägga hjärta i det, och har fokus på en massa annat. idag pratade vi om förebilder. hans är hans morfar. en stor man. när jag fick frågan tillbaka, så sa jag, utan att tänka efter. "min syster. vi är olika, och det är fint det med. och sen har hon massor med egenskaper som vi båda jobbar emot. jobbar bort. vi slipas mot varandra och vardagen och vi gråter skrattar och pratar om och åt det som vi ogillar med oss själva. de fina sidorna, de är överväldigande fler. om jag uppnår att vara hälften av det hon är, så är jag nöjd. hon är min styrka många gånger, hon är så många saker. så, min syster är min förebild, rakt av". han blev paff, och sa bara. jag förstår att hon är det. jag svarade. mm, jag med. jag älskar dig syster. jag är lycklig över att du, just du, har samma mamma och pappa som jag. men, som du vet, så är inte just det, som gör oss till syskon. till varandras. utan att jag fick lära känna dig, och du mig. du är också min bästa vän. den jag litar på, den jag vill dela mina glada och oglada nyheter med(jag vet att det inte heter oglada, men det skiter jag i). jag har insett att när jag känner, så försöker jag skriva ner det. det blir dramatiskt och flummigt syster, men känslor i skrift är typ, lite min grej yao. /lillasyster