libertadjusticia

jag har vänt på dygnet den här helgen.

i torsdags skulle jag ut en stund, i goda, väldigt goda vänners sällskap.

ta ett, kanske två glas vin, mingla, gunga till fin musik, prata med hans mamma, umgås med hans syster, vara med min vän som jag träffade genom honom, och hans bästa vänner.

hans förra kärlek och alla hans systers vänner, och kunder. (hon äger en smyckesbutik okej)

det handlade mycket om honom i torsdags faktiskt.

och jag såg framemot det.

för ni vet, hans folk har blivit mitt folk. det är så fint folk, som man gillar på riktigt. som man trivs med och kan finnas för. det blev en toppenkväll. det är mina vänner också. på allvar. såna man kan lita på.

inte alls som planerat, men garanterat minnen för livet.

vi twistade, dansade till beatles och samba. beyoncé och eloise. house of pain med jump around också, såklart!

den fick oss nästan utslängda. haha. så går det när man inte röjer på stureplan.

det finns äckliga vakter överallt annars. fett att erkänna. vi, vi, de utan backslick och kavaj, vi äger ställena på stureplan. med våra sneakers och adidashoodies och ryssmössor. vi äger!

summan av torsdag var alltså ingen sömn förrän på morgonen, sen var det dubstep på fredagen.

däremellan hann jag möta min fina fina pappa, tillsammans med min fina fina vän och ta en kaffe.

inne i stan, vi frös tills vi hittade ett fik. och vi pratade och skrattade. min pappa är grym.

sen hem, duscha, få över vänner och hänga, för att sedan dansa dubstep. kroppen var trött och sa ifrån.

men biljetterna var köpta, och jag tog inte min möjlighet att åka till malmö.

så, jag körde.

trött och sliten dansade jag, för att sedan ta nattbuss hem med vännen. hon den fina. vi har hängt i säkert 72 timmar i sträck. vi var varit med varandra hela tiden. och vi bor ute i orten. knas med bussarna gjorde att vi stod i 20 minuter och väntade i 120 minusgrader. det kändes så. minst. jag HATAR Sverige. eller SLerige. inte för en massa sånadär anledningar som SD skulle kasta ut mig för. utan för att det är kallt. så sjukt kallt och kollektivtrafiken för folk som inte har råd att bo mitt inne i fucking smeten, är KASS.

varför bor vi här? kan någon svara på det? för jag glömmer det.

varje jävla vinter glömmer jag det. jag struntar faktiskt i jultomten med sina söta röda mongobyxor och snöklädda granar. speciellt när det är 540 minusgrader och det blåser på det, så det känns som 1807 minusgrader, och ja. på det lägger vi till lite iskall slask, som blöter ner dina skor med isvatten.

mmm, tack så mycket. varför välja ett land där man kan surfa på julafton, när man kan få det häär?

det är ju mysigt att tända adventsljustaken i föönstreet.

nej. men jag gillar sverige. iallafall svensk sommar, vår och höst. inte slutet på hösten. men början.

så, hälften av året typ, är det värdelöst att bo här. så ni vet. om ni inte redan visste.

men visst, åka pulka är kul. skridskor också ibland. och ikväll var det mysigt att se snön falla. visst. men jag satt inomhus.

vi tog iallafall en bulle. en taxi. en livboj. vi skulle ha dött annars kändes det som. så kallt var det.

och jag tackade mig själv för att jag tagit min vinterjacka och leggings under mina jeans. klapp på axeln.

mössa också. halsduk. vantar. mhm. jag hade gått all in. trots det var det kallt.

skitväder.

ett hus i spanien drömmen från hans håll lät helt plötsligt inte så tokig.

förstår du vad kylan gör med mig?

jag bestämde då mig för att aldrig mer gå ut. vi ses i april utomhus gott folk. tills dess rör jag mig inomhus.

ba skoja. måste hämta min son. det är värt allt.

sen dess har vi varit här. hon och jag. ätit, glott på top gear, sovit för att kropparna behövde det.

jag har blivit gammal! ba skoja. det var en urladdning.

den här helgen var min paus från många ansvar.

men tro mig, verkligen inte andra.

vad man förändras som mamma. helt medveten om vad mina handlingar kan innebära för min son.

så jag var inte helt knäpp gott folk. jag är fortfarande vuxen i alla mina ansvar.

tråkigt nog är det så. eller nått.

jag har sovit dåligt, jag har ätit ganska dåligt. men jag har mått otroligt bra.

men människor som finns där. och skratt, tårar, upplevelser som fick mig att växa.

därför skrev jag det här jätteunderliga inlägget halv sex på morgonen. för jag vänt på dygnet och har min paus.

om några timmar knackar ansvaret på dörren igen.

då ska jag till biblioteket. hämta ut mina böcker, skriva om allt möjligt, storhandla och sen, åka hem till min syster och mina fina syskonbarn, julpynta och baka pepparkakor. tända första adventsljuset. sakna min son sådär extramycket för att det smärtar i hjärtat att han inte är med, och inte heller hans morbror. men också vara väldigt väldigt omgiven av såndär kärlek som gör mig lycklig, och ger mig en paus.

ssnd.