libertadjusticia

idag är det måndag. en såndär måndag som är som alla andra måndagar. då vissas vardag börjar och den känns sådär motigt tung. mina dagar är alla likadana. det är inte måndag till söndag. det är ha min son dagar, och inte ha min son dagar. mina inte ha min son dagar brukar vara aktiva på ett helt annat sätt. jag saknar min unge. imorgon kommer han hem. detta innebär att en massa saker ska göras innan, vilket ger mig ångest. varför? för jag prioriterat som en barnunge de dagar han varit borta. jag måste sluta med det. inatt fick jag ångest över det. bara låg och tänkte på allt jag måste göra, som jag skjutit undan för andra saker. det är ingen som kommer sopa upp den misären åt mig inte. det får jag göra helt själv. jag pratar mycket om ångest. men det är ganska lugnt ändå vill jag tillägga. det löser sig alltid, på något jävla vis landar jag alltid på fötterna. typ.

min torsdag var som sagt mega. sen fredag och lördag innan kvällen var typ. jag vet inte. som en dimma.

lördagkväll var en kväll jag kommer minnas. det var jag, min vän från yngre dagar, hennes vän, hennes väns flickvän och sen en vän från kiruna. och min vän, min vän från mitt bostadsområde. bara kvinnor, bara starka kvinnor också, med karaktär, personligthet, viljor, åsikter och principer som tog över stället. jag trivdes i det sällskapet. vi skrattade högt och tog för oss, pratade allvar och viktiga saker. so far so good.

sen, blev det underligt. eller nej, inte riktigt. det var trevligt ett bra tag till. de flesta åkte hem, och vi som blev kvar mötte upp en ny hop människor. varav han var en av dom. samt hans vänner. som jag numer anser vara mina också, men saksamma.

småtjaffs, missförstånd och alkoholpåverkan bidrog till en välbekant magkänsla som jag inte alls vill snudda vid.

det var obehagligt. jag hatar att tänka på det nu, det är överspelat och det påminner egentligen inte alls om någon diskussion jag varit med om innan. utan det var kommunikativt, konstruktivt och det löste sig.

men fyfan vad jag är rädd. jag måste förstå att man inte alltid kommer komma överens, att det ibland kommer bli någon form av slitning, och att lösningen inte är att fly. för fan vad jag ville fly. bara sticka, utan någonting och aldrig se mig tillbaka igen. och det var inte ens någonting att fly för. han såg min rädsla, han såg mina nojor och lugnade mig. han fick mig att stanna hos honom den natten ändå, trots allt.

jag är tacksam för det. jag lärde mig någonting om mig själv, men tråkigt nog så backade jag också. jag vet inte vad jag ska göra av det. mår illa när jag tänker på det. mår illa när jag ser regnet utanför.

hoppas båda illamåenderna slutar så fort jag inte ser det som får mig att vilja kräkas längre.

vi pratade om det. han sa att det inte är första gången vi inte tyckt samma, och garanterat inte sista, men att vi måste kunna prata om det också. missförstånd sker och det viktiga då är att inte ta varandras känslor för givet. inte ta någonting för givet. fråga, prata, ta reda på. jag är bara ovan vid det, ett intresse att reda ut.

och, jag har så svårt att glömma. små ord som sätter sig. som är för små att ta upp. för stora för att ignorera.

jag är som en stor dum elefant ibland och jag är rädd att sabba saker för att jag är som jag är.

vi har redan pratat, saker kändes bra, och överspelat och klart. vi badade tillsammans i skum och olja, med ljus, musik och cider. med kärlek och värme. vi delade hela söndagen i varma fina känslor, med skratt och välmående.

trots det, så sitter jag här och har den här jävla känslan i mig. jag hatar att vara såhär rädd. jag som är så sjukt ball annars. ba skoja. men ändå. jag har allvarliga issues. hur lång tid kommer det här sitta kvar? så länge jag tillåter det? så länge det behövs? när kommer det här börja påverka andra saker, och sakta men säkert infektera oss, och blickarna kommer förändras, tonläget och beröringen? jag kanske drar i för stora spakar nu, men det var ju för i helvete precis det här jag inte ville. jag har inte tid, ork eller lust med det här.

för mitt hjärta skulle inte bara gå sönder, det skulle typ, pulveriseras. och jag orkar inte dammsuga ihop det.

ssnd.