libertadjusticia

jag är i en sån kreativ skapa-period att jag inte vet var jag ska börja.

borde varit nära en dator hela tiden för att dela, men jag har inte varit det.

det har resulterat i att jag skrivit små minnesord, små fragment av den stora tanken bakom i smsform, i min utkorg.

jag har skrivit poesi till vänner, familj och kära. även till mindre kära, och ändå skapat en fin melodi när jag lekt med ord. jag vet att jag kan det.

men datorn har varit långt bort. jag har njutit av livet. av sommaren. jag ser folket komma ur sina iden och hitta på spontanta galna saker. sverige har vaknat. jag har legat i en säng med shorts och bikini, med öppen balkongdörr medan ljuset och solen slår mot mig och honom genom fönstret och skapar vackra ljuslekar.

det är också en del av sommaren att ligga inne istället för ute, och njuta av varma sommarvindar och ljuset.

att hedra solen genom att sky dess starka värme. lite överväldigande kan det ju vara ibland!

jag har badat och delat i parker. delat melon med vin och även några öl. cigaretter och roliga historier.

mindre roliga historier och delat tårar. med vänner och andra och fått nya fina minnen i uppbyggda av ord och känslor, bakom.

och hela tiden har han varit med. vi har delat dessa dagar, och det är jag nöjd över. han är fantastisk.

i sin hela person. och det är inte bara han som är det. utan han får mig att se att jag är det.

är så omgiven av positiva vibbar och element, hela tiden. av vänner, hjärtan och främlingar att jag inser att om inte jag var bra eller gjorde bra, så hade jag inte fått bra.

skön insikt måste jag säga. och dem byggs på konstant.

jag kom precis hem och väntar på min son. sätter mig här och tänkte skriva någonting. vad som helst av det som cirkulerar.

jag vill dela med mig av mig till alla. till familj, föräldrar, syster och syskonbarn. min son och vänner. även till folk jag ogillar starkt. jag vill påverka. genom vad som helst. jag skriver och jag ritar, jag sjunger och jag kan dansa.

jag vill skriva poesi, rap, brev, mail, sms och skapa konst.

det kanske är en osund tanke att vilja lämna någonting till de som kommer finnas efter mig, samtidigt som jag förstår att det ligger i värdet av min storebrors saker som finns kvar.

att jag kan se honom skratta. jag kan fortfarande läsa hans mail. hans blogg och dagbok på skunk. jag kan lyssna på hans musik, höra varför han valde det beatet, höra honom sjunga, på spanska svenska och engelska med fin röst, och även hårt och förkylt och talande utan melodi. a capella och hans finns kvar hos mig.

jag vill skapa så mycket för alla att jag blir överväldigad av de känslorna.

jag har tillräckligt med självförtroende att jag vet att jag kan leka med ord.

att jag har ett annorlunda sätt att använda ord på, som berör ibland.

ibland är det bara skit, men det är lika lugnt för det. palla prestera hela tiden.

men numero uno är att skriva över det jag skrev till min son idag.

sen ett brev till pappa som är fyllt med kärlek för de saker han gjort för mig, medvetet och omedvetet.

tack vare min bror, min pappa och min syster är jag den jag är idag.

även andra människor, händelser och saker har format mig. men vissa är starkare.

min son såklart.

inte helt färdigskrivet. men jag kan dela med mig av skisser och grundtankar också.

jag menar, det är ju trots allt min blogg, my choice! tänkte göra en smiley, men ångrade mig direkt.

Min son.

Du är en blank bok.

Full med sidor.

Vissa är redan skrivna på, men du är inte ens året.

Dessa sidor vill jag hjälpa till att skriva värdefull historia i.

Och när historien når ett kapitel, eller kanske bara en mening eller en vers av kritik över mina val i mitt föräldrarskap så vill jag kunna säga förlåt för att jag orsakat dig smärta, jag gjorde mitt bästa.

Det kanske blev dåligt ändå, men jag gjorde allt med dig i hjärtat och hjärnan.

HELA TIN.

Tog beslut som jag tänkt igenom och satt dig och ditt välmående i första rum.

Gjort allt för att inte begränsa dig i någonting, i din person.

Vill att du ska vara fri och ohämmad. Trygg och orädd. Medveten om din egen underbara varelse.

Jag vill att ditt liv ska vara som den störta, vackraste och mest fyllda sommaräng.

Med oändligt varierande blommor och färger.  Erfarenheter och olika färgstarka upplevelser.

Men där kommer även brännässlor finnas. Och maskrosor. Och jobbiga stenar. Och jobbiga diken. Som du kommer ramla på. Och skrapa upp dina små eller stora knän. Även dina händer.

Kanske din panna?

Men då är jag där.

Om du vill så lägger jag om dina sår, gör rent dom och gör det försiktigt, och säger att allt blir bra snart.

Och mena det.

Eller om du vill resa dig upp och bara ta det lugnt, skaka och borsta bort jorden och gå vidare med tydliga ärr, så kommer jag se på och bli stolt.

För även den vackaste sommarängen har motgånger.

Även om du gråter över ett sår som inte behöver plåster så kommer jag ge dig. Vilket du vill.

Med vilka mönster och färger du vill ha, som tar bort svedan.

Jag vill att du ska känna min kärlek till dig i mina kramar, utan ord.

Även kärlek i handlingar, utan ord.

Älskade hijito.

det var den till min son. ska kanske slipas på. men den är äkta. och nu är han snart hemma. vi ses.

ssnd.