libertadjusticia -

irritation, abstinens, lugn, och egentligen bra tystnad

palla vara käck.

tänker inte försöka.

har tänkt blogga länge, skriva någon rad, någonting glatt när jag känt mig glad.

någonting dystert när jag känt mig dyster.

istället har jag skitit i det, rakt av, helt o hållet, blankt.

dagarna har gått.

typ minst 10 st sen jag skrev sist.

vad har hänt?

min son kan minst 10 nya saker.

nu ligger han och snarkar bredvid mig, i sin säng.

om jag skulle gå på känslor och inte ryggproblem skulle han få sova precis nära intill och jag skulle pussa på hans nos och hans kinder hela tiden, hela natten.

en dag, ska jag ha minst en 1,20 säng. med fet bäddmadrass, stora mjuka täcken, minst 2.

sen en massa kuddar. minst 10. och filtar. minst 2. och jävligt schyssta lakan och sängkläder. minst typ, så jag kan byta utan att vara utan medan de tvättas.

om det inte märks, så är jag så jävla trött på att ha en 90 säng. vet ni hur osoft det är att kramas i en sådan?

visst, nära, och gosigt. men bara tills man somnar. sen ligger man som en och en annan retarderad och försöker rymmas, utan att vara ihopklämd mot nattduksbordet eller spjälsängen.

en natt så vaknar jag och ser honom, med halva kroppen utanför, det enda som gör att han inte dimper ner i golvet, är att han har ansiktet pressat mot nattduksbordet, som är påväg bort, och han har näsan emot.

ni vet, sådär som när man trycker ansiktet mot skyltfönster när man fular sig.

eller är liten. han hade gristryne okej, och det var så jävla roligt.

anledningen till att jag hamnade här från början är att fejan inte fungerar alls som det ska.

det irriterar mig att det hakar upp sig, men inte lika mycket som det irriterar mig att jag ens bryr mig.

jag är förvisso aningen irriterad allmänt.

har inget nikotin, alls. hela dagen har gått, och jag har inte haft tillfälle att styra nytt.

jag hatar vintern. jag hatar verkligen vintern.

jag begriper inte hur jag ska orka med flera flera flera vintrar till.

jag måste styra detta på något vis.

men man ska ändå vara tacksam.

jag har tak över huvudet.

jag är mätt.

jag och min son har det vi behöver.

så det så.

nu hatar jag mitt blogginlägg, så jag lägger ner, och glor på något annat skit istället för mina egna ord.

snart kommer min fina väns bebis ut, jag längtar.

snart är det jul, och det är ju kul, för barnen.

snart är det nyår, och det kommer bli så fint. det är jag säker på.

ssnd.

2010-12-16 @ 21:39:56 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Anonym

haha. du är så skön. älskar din oprettohet! ändra dig aldrig.

jag förstår sängen. nikotinsuget med. att vara tacksam och behöva mer på samma gång också.

var inte för hård mot dig själv fina. mycket av det du är i är tungt. man måste få uttrycka det också. särskilt att få uppleva den känslan man faktiskt har. utan att liksom tycka så himla mycket om det? det är tur, känslor går över, passerar. fast vissa, vill man ju aldrig bli av med. klurigt livet. hade varit nice att födas till en katt typ. bara latat sig hela dagarna, klättrat i träd, fläkt ut sig i solen, legat på ett element på vintern, äta, pippa, soooooova, inte bry sig. men, jag hatar ju katter? kanske är det därför! jag är avis!!

julen suger.

nyår däremot. ja, den kommer bli fin. maten kanske blir bränd och smakar skit och det blir kanske trångt och inte glamour men fint. det blir det. hur skulle det inte kunna bli?

:)

2010-12-17 @ 12:18:50

Postat av: jag

haha. fina. det är så megabäst att gå in och se att du kommenterat. det är alltid right on spot och det känns alltid skönt att jag vet, att hur jag än känner så fattar du. "kåt glad och tacksam" hahaha <3 fina du.

jag hatar också katter! haha, så konstiga djur. eller ja, har väl gillat en och en annan katt, men det är ingenting jag riktigt kan stå för heller.

åh, jag kan inte låta bli av att mysa av meningen, bränd mat och trångt, ingen glamour, precis ett nyår i mitt element, och jag längtar, helt opretto, med fina människor som man vill hänga med när året slår om och blir 2011.

kram, som känns.

2010-12-17 @ 20:20:19

Trackback