libertadjusticia

igårkväll var intensiv rädsla.

saksamma varför, jag ska lösa det imorgon.

har varit med min son. min finaste människa.

som står med händerna mot tvättmaskinen och skrattar åt att hela han skakar när maskinen går in i centrifugläge.

han har lärt sig nya saker. av mig, av andra.

han gillar samma folk som jag gillar, och det värmer.

dagarna går och jag börjar mina studier så snart så snart.

det är en stress, en förväntansfull känsla och en massa ångest.

jag saknar min syster. känns som en evighet sen. har mycket jag vill berätta för henne.

hon förstår alltid alltid alltid. jag älskar dig.

mina naglar är lila, och jag skickade honom åt fel håll, fel plats och vid fel tid.

men han är snart framme här, och jag är glad för det.

det väcker en massa tankar också såklart, men jag väljer att slå bort dom för ikväll, och bara luta mig tillbaka.

min son har pussats idag, han har lekt och han piper som aldrig förr.

han skrattar och hans tänder har växt ut ytterligare. han rör sig mellan soffan och soffbordet med en smidighet som jag inte sett förr, och han växer ur sina kläder.

väx inte ur min famn riktigt ännu, jag vill hinna med.

han kan ha en toffs mitt på huvudet, eller pippilotter(min personliga favorit) och alltid, alltid snelugg.

hur kan man vara så sjukt söt?

jag begriper inte. imorgon åker han hem till sin pappa och min saknad gör sig påmind.

det känns som om han kom hit nyss.

vi hann umgås mycket med varandra, och med min pappa och med min fina vän och min sons tjej.

ja, ja, de är väl inte ihop ännu. men de pussas och kramas.

jag har fotat det.

han pussas och kramades med en annan också, när han kom hit. fina bilder därifrån.

som sagt, han gillar samma människor som jag.

det är viktigt.

nu ska jag äta mackor, har målat mina naglar lila och sen ska jag bara. mysa.

min son snarkar i sin spjälsäng, och han är vackrare hela tiden. hans blöjrumpa, hans vilda kaluffs och hans mjuka benisar.

tack för att du finns.

ssnd.