ytligt, djupt, intensivt och äkta?

titeln är inte så viktig, eller inte så beskrivande. mest bara ord, som jag begriper. klart ni också begriper vad de betyder, men de är sådär drygt hemliga i sammanhänget. så kan det gå. jag tänkte ta upp en grej som jag insåg igår efter att jag bloggat. vart tog humorn i min blogg vägen? jag är ju rolig, ganska mycket i mitt huvud iallafall. borde kanske yttra och få reda på om jag är galen på riktigt? genom att twittra kanske? det går emot vad jag tänkt från början.
men, min blogg innan, som var glad och välkomnande, öppen för allt och alla, var mycket roligare. klart deppig och djup ibland, men övervägande ute efter att locka till sig skratt. speciellt hos en person. jag saknar dig vännen, du är fett rolig i din blogg. "(jag är brunare)" haha. ja, jag citerade din inom parentesgrej på din blogg.
den här bloggen har visserligen en mer avskalad och äkta framtoning. vi diskuterade min blogg igår. han förstod inte alls vitsen. varför skriver du i en hemlig blogg? jo, för att jag har alltid gillat att skriva, uttrycka mig. men skriv dagbok då? jag gör ju det! men så att andra som jag bryr mig om, och som bryr mig om mig kan se vad som händer. men varför ringer ni inte bara varandra? ibland finns det inte tid vet du vad, och sen så tar det oftast en stund att komma in på djupet av vissa saker. ibland kan det vara skönt att få reda på en väns mående utan att egentligen behöva göra mer än att läsa, känna med, kommentera kanske, och skänka en tanke. jaha, okej, men har du skrivit om mig i den där bloggen? ja, det kan man säga att jag har. mitt namn!? nee, ingens namn. inte ens mitt eget eller min sons. den är hemlig. det är vitsen med den. mhm, haha. jag blir galet nyfiken, får jag läsa? nej, inte en chans. sen kanske..
om det hade varit min gamla blogg, så hade det varit både lättare och svårare att presentera den. men saksamma. han kommer ge upp tanken och inte läsa. fast det skulle nog inte göra så mycket nu. vi är båda hooked. fast i varandra, inte för alltid kanske, men för tillfället känns det pretty awsome. det är allt jag behöver.
sen får vi se vilken väg allting tar. men, något jag vet med säkerhet är att oavsett vad, så kommer han för alltid vara en person jag kommer minnas med en oerhörd värme i hjärtat.
han är en person som ingen annan jag mött, han har gett mig saker som ingen annan har.
han kommer alltid vara värdefull, viktig och kommer alltid ha varit en person som har fått mig att växa.
nu vet ni.
ssnd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0